Om några veckor går Sverige till riksdagsval. Som politiskt intresserad och som skribent borde jag se fram emot de kommande debatterna. Men det gör jag inte.
Jag har resignerat inför den politiska debattens allt större oförmåga att föra medborgarna närmare en bättre förståelse av de frågor de ska ta ställning till.
Problemet är att debatterna alltför ofta inte förmedlar kunskap utan positioner. Tittarna får veta vem som står på vilken sida, men mer sällan vilka fakta som stöder olika ståndpunkter, vilka osäkerheter som finns eller vilka avvägningar som krävs. De lämnas med tydligare uppfattningar, men inte nödvändigtvis med en djupare förståelse.








