Nog darrar allt världen? I februari 2026 befinner vi oss i ett geopolitiskt gränsland, där små förskjutningar kan få avgörande konsekvenser. USA:s vägval är särskilt betydelsefullt – inte för att landet ensamt formar världen, utan för att dess agerande fungerar som katalysator i ett globalt system präglat av ömsesidigt beroende. Från Mellanösterns bräckliga maktbalanser till Latinamerikas sköra regimer och kriget i Europas östra randzon är osäkerheten påtaglig. Men osäkerhet kan också innebära historiska öppningar.
Det finns skäl att stanna upp inför hur den amerikanska politiken har tolkats. Under lång tid har USA lästs genom retorikens lins. Kanske har vi övervärderat orden och undervärderat mönstret i handlingarna.
Den senaste tiden har präglats av ett märkbart lugn. Utspelen har blivit färre, tonläget dämpats. Världen tycks hålla andan. Var 2025 stormen som nu ebbat ut, eller är den relativa stillhet vi i stunden upplever bara ett bedrägligt lugn före nästa urladdning? Det är nu, snarare än i retorikens hetta, som USA:s mål om fred kan prövas på allvar. Våld har använts men politiken tycks hellre använda tryck än eskalering. Bakom det bullriga språket kan ett realistiskt fredsperspektiv skönjas.
