Det är dags att nyttomaximera i stället för att försöka vinstmaximera statens bolag. Själva poängen med att staten ska äga bolag är ju just nyttan. Det är precis som med en fiskevårdsförening, om man tänker efter.

I förra veckan lyckades vi få till en årsstämma i Björbo- Floda fiskevårdsförening. (Det ligger i Västerdalarna, öster om Vansbro, så vattnet från Vansbrosimningen rinner ner genom vårt område.) Det var första gången på tre år. Märkliga konflikter, inte minst för utomstående men även för de hyfsat insatta, har lagt ut en rörig och över tid utsträckt och svårforcerad hinderbana för stämmorna under senare år. I denna samfällighetsförening har det under de senaste fem åren handlat om kupper. Hela styrelser har kastats ut, där även den historiska kompetensen i många frågor har åkt ut med badvattnet. Därefter har styrelseavhopp, allmänt bristande insikter om hur en sådan här förening egentligen fungerar och avsaknad av något så fundamentalt som en tillförlitlig medlemslista lagt administrativa hinder i vägen.

Men nu fick vi till det. Vissa försök till ännu en revolt kvästes, dels genom att en representant för Sveriges Fiskevattenägareförbund utsågs till ordförande för stämman, dels genom att den alternativa listan till en helt ny styrelse utgjordes av icke-delägare som enligt stadgarna inte kunde väljas att företräda delägarna i styrelsen. Några mindre glada stämmodeltagare sjappade efter en stund genom bakdörren. Vi får se om konflikterna därmed kan läggas till handlingarna eller om vi måste kalla in stormtrupperna från Lantmäteriet för en klyvning, där den västra konflikthärden i området får hantera sina inbördeskrig på egen hand.