Kritiken mot Socialdemokraterna handlar inte längre om enstaka skandaler. Det handlar om ett mönster som undergräver partiets anspråk på att vara Sveriges stabila mittpunkt.
Lotteriskandalen visade hur ett parti kan dra ekonomisk nytta av ett upplägg som riktar sig mot människor som ofta står i beroendeställning. Trollnätverket visade ett parti vars egna sidoorganisationer ägnar sig åt det opinionsarbete man utåt säger sig vilja bekämpa. Och de återkommande kontakterna med kriminella aktörer, lokalt och regionalt, visar hur gränserna för partiets tolerans suddats ut när det gynnat maktställningen.
Det gemensamma draget är frånvaron av politiskt ansvar. När frågor ställs hänvisas det till dotterbolag, fristående redaktioner eller lokala företrädare. Avståndet markeras formellt, men aldrig moraliskt. Det skapar en struktur där ledningen kan hävda okunskap samtidigt som verksamheten ändå agerar inom partiets intressesfär. På så sätt förskjuts skyldigheten nedåt, medan det politiska ansvaret upplöses uppåt.











