Katarina Gunnarsson är en av Sveriges mest prisbelönta radioreportrar. I över tre decennier har hon på Ekot och P1 gett röst åt människor som annars riskerar att glömmas bort. Hennes journalistik har belönats med Lukas Bonniers Stora Journalistpris 2025, Expressens Per Wendelpris och DN-journalisten Kurt Perssons minnespris.
Hennes serie Skilda världar i P1 väcker därför stora förväntningar. Den utlovar att utforska en av samtidens mest påtagliga klyftor: hur unga män och unga kvinnor i generation Z röstar alltmer olika, ser samhället på skilda sätt och lever i parallella verkligheter trots att de vuxit upp i samma kommun, gått i samma skola och konsumerat samma kultur. Serien följer konkreta personer i Upplands Väsby, låter deras erfarenheter ta plats och arrangerar möten över den politiska klyftan. Ambitionen är värd respekt. Ändå håller den inte vad den lovar.
I det ena mötet träffar den 23-årige elektrikern Anton, som sympatiserar med SD och beskriver sin vardagliga otrygghet vid tågstationen på kvällen, socialdemokraten Lawen Redar. Anton talar öppet om samhällets förändring, om dominans och rädsla. Redar väljer att inte smutskasta SD. Hon går inte i polemik utan bekräftar stora delar av hans problemformulering och konstaterar att han låter som en socialdemokrat. Samtalet blir en inbjudan snarare än en prövning. Anton är lyssnande och öppen, men han lämnar mötet med intrycket att Redar underskattar hur svåra problemen är att lösa. Socialdemokraterna framstår som det naturliga och inkluderande hemmet för hans typ av oro.










