Svenska politiker underskattar väljarna i EU-frågor. Att byta valuta förändrar grundläggande förutsättningar för vår ekonomi. Politiker har inte den långsiktiga kunskapen att fatta ett beslut med så stora konsekvenser, utan att vi medborgare först får säga vårt. Det bärande argumentet vid förra folkomröstningen om euron var att vi skulle slippa växla när vi åkte utomlands. Johan Pehrson (L) propagerade för euron med orden att nu ska vi lämna barnbordet. Onekligen krävs en mer seriös EU-debatt.
När kronan går som tåget poppar debatten upp om det inte är dags för Sverige att ansluta sig till euron. Det är inte särskilt många som lyft debatten. Nationalekonomen Lars Calmfors driver på – och så Liberalerna förstås. Partiet vill också att riksdagen och regeringen ska fatta beslutet; de vill absolut inte ha någon folkomröstning.
Men innan vi låter politikerna ta det slutgiltiga beslutet om vi ska byta valuta vill jag påminna om att ett medlemskap i eurosamarbetet inte bara handlar om pengar. Det omfattar i högsta grad vår demokrati och självständighet, Kronan är snart det enda vi har kvar när det gäller självbestämmande. Att byta valuta betyder att vi måste ändra grundlagen och överlåta beslutanderätten över penningpolitiken till EU. Det innebär dessutom en större politisk integration. Redan i dag tas oerhört många beslut som gäller Sverige i Bryssel, beslut som vi har lite inflytande över. Dessutom som politikerna alltför ofta när besluten ogillas skyller på EU: ”Vi kom inte längre.” ”Vi gjorde vad vi kunde.” Ansvaret handlar alltför ofta inte om Sverige, men däremot att vi ska ta ett solidariskt ansvar för EU.
