Shanghais frihandelszon låter bättre än vad det är
Arbetare dekorerar en port till Shanghai Waigaoqiaos frihandelszon inför det formella öppnandet den 29 september. I Kinas första frihandelszon ska man kunna ha fri tillgång till facebook, twitter och andra sajter som är förbjudna i resten av landet. (Foto: STR/AFP/Getty Images)


I Shanghais nyligen upprättade frihandelszon kan man nu fritt växla den kinesiska valutan, yuanen, och förbjudna sajter som facebook och twitter är tillåtna.

Men börja inte hoppas för mycket på verklig ekonomisk eller politisk förändring i Kina. Medan de kinesiska myndigheterna försöker lätta på censuren och skapa en Hongkongliknande känsla av särart oroar sig analytiker för att projektet bara är ett missriktat politiskt beslut som kommer att förvärra den ekonomiska situationen och korruptionen.

Frihandelszonen öppnades i augusti av det kinesiska statsrådet, kommunistpartiets motsvarighet till ett ministerkabinett. Det 25 kvadratkilometer stora området innefattar Shanghais Pudongdistrikt, hamnen i Yangshan och en internationell flygplats. Regimen hoppas att man genom att ta bort tullar på import och export och tillåta friare kommunikation kommer man att dra till sig utländskt kapital som annars skulle söka sig till Sydostasien.

Hongkongtidningen South China Morning Post rapporterade att enligt en källa inom kommunistregimen så behöver man anpassa sig efter en internationell kundkrets för att dra till sig investeringar från utländska företag.

”Om de inte kan komma ut på facebook eller läsa New York Times kommer de så klart att undra hur speciell frihandelszonen egentligen är jämfört med resten av Kina”, sade källan, enligt South China Morning Post.

Meddelandet om att förbjudna sajter kommer att vara tillåtna i zonen ledde till ilska på nätet. Den populära bloggaren Beijing Cook skrev: ”Kommunistpartiet berövade oss först alla våra grundläggande rättigheter och kallade det ‘den socialistiska vägen’. Nu får de tillbaka de här rättigheterna i en ekonomiskt utvecklad kuststad, och det kallas att man håller sig till ‘reformer och öppenhet’.”

En annan användare, som kallade sig Xuxianqishilu, drog paralleller med en annan era: ”Den kinesiska regeringen har många gånger gjort gällande inför utländsk publik att Kinas internet är fritt och öppet. Men nu erkänner de alltså äntligen att de tillämpar censur? Shanghaikoncessionen har kommit tillbaka; utlänningarna kan surfa fritt. Ska ‘kineser och hundar’ få samma interneträttigheter?”

Shanghais internationella koncession i slutet av 1800-talet och fram till och med andra världskriget var ett resultat av fördrag mellan västmakter och det försvagade kinesiska kejserliga hovet, och ansågs allmänt som ett orättvist arrangemang.

Enligt Kinas premiärminister Li Keqiang är frihandelszonen tänkt som ett ekonomiskt experiment för vilket Shanghai har ”rätt grund och kvalifikationer”.

”För att kunna möta den ekonomiska globaliseringens utmaningar bör Kina expandera genom institutionella reforminnovationer. Multinationella företags regionala högkvarter i Asien-Stillahavsregionen bör erbjudas att byta plats till Kina. Det här är en möjlighet som inte finns kvar för evigt”, sade Li i en artikel som publicerades av regimspråkröret Xinhua.

Men det är inte alla som ser zonen som något bra.

Cheng Xiaonong, en kinesisk ekonom som tidigare var redaktör för den akademiska tidskriften Modern China Studies, sade att tanken på att utländska investeringar ska flöda in i Kina på grund av den här zonen är ”föråldrad”, och att mycket av pengarna faktiskt kan komma att bli kinesiska resurser som tas ut ur landet och sedan in igen.

Cheng sade att man vill hindra kapitalflykt från andra delar av Kina på grund av den fria växlingen i den nya zonen. Därför har man en regel att företag som är registrerade i frihandelszonen inte kan flytta sina pengar in i Kina och vice versa.

Ekonomen Frank Xie, som regelbundet kommenterar i utlandskinesiska tidningar, sade att kinesiska affärsmän och de tjänstemän som de samarbetar med ofta har sina metoder för att ta sig runt sådana begränsningar. Han tror att zonen kan öppna dörren till ökad korruption och att partitjänstemännen kommer att försöka sko sig. Om det försvinner inhemskt kapital någon annanstans ifrån i Kina så kan det förvärra reservunderskottet i de statligt ägda bankerna och orsaka instabilitet i Kinas finansiella system, sade han.

– Att göra den kinesiska valutan fullt växlingsbar kan hjälpa Kina att bättre anpassa sig till världsekonomin, minska handelstvisterna och göra västländerna mindre oroliga för valutamanipulation, men den här avgränsade reformen på en yta av 25 kvadratkilometer kommer inte att uppnå det målet. Dessutom förlitar sig regimen på att man kan kontrollera ekonomin för att  upprätthålla stabilitet och behålla greppet om den politiska makten, så man kommer knappas att lämna över så mycket kontroll över ekonomin genom att bryta upp statliga monopol, sade Xie till Epoch Times.

Enligt den kinesiske finansanalytikern Liao Shiming så kommer Shanghai inte att kunna peta Hongkong från platsen som Kinas främsta finansiella center de närmaste 30 åren, så länge som Hongkong kan behålla sitt oberoende rättssystem om frihet.

Frank Xie berörde samma fråga i en artikel i Epoch Times systertidning New Epoch Weekly: ”Om Li Keqiangs ‘reformer’ inte säkrar social rättvisa och en fungerande rättsäkerhet, utan tvärtom ignorerar press- och yttrandefrihet, kommer det kinesiska ekonomiska systemet att visa sig vara ett hyckleri, och dessutom skadligt.”