Vad gör lögnen med oss? Inte bara när vi blir bedragna av andra, utan när vi själva bär lögnen, när vi formar ord som vi vet inte stämmer med verkligheten? Frågan är inte ny, men den brinner med en särskild hetta i vår tid.
På min vägg hänger en kopia av Jacques-Louis Davids mästerverk ”Sokrates död”, en målning som fångar ett avgörande ögonblick: Sokrates, omgiven av sina lärjungar, sträcker sig efter giftbägaren. Han kunde ha räddat sitt liv genom att förneka sina tidigare ord, genom att böja sig för en bekväm lögn. Han valde sanningen – och döden. För mig är detta filosofins mest definierande stund, och en vägvisare för alla som vågar kalla sig sanningssökare.
Men hur står det till med sanningen i vår värld i dag? Är den mer eller mindre värderad än i Sokrates Aten? På hans tid innebar lögnen en stor risk – den som avslöjades kunde mista allt. Samhället var mindre och sanningen hade en chans att tränga igenom bruset. I dag är situationen annorlunda. Vi lever i en tid där lögnen inte bara tolereras utan ofta belönas, särskilt bland dem som vant sig vid maktens sötma. I vår representativa demokrati ser vi hur sanningen alltmer blir en bricka i ett spel om inflytande. Makten själv har blivit målet, och sanningen offras.
