Expeditionen bortom månen gav Nasa ny forskningsdata. För astronauterna själva tycks jordens ensamhet i en mörk rymd varit det som lämnade bestående intryck efter resan.

– Jorden är bara en liten livbåt som lugnt svävar i universum, säger astronauten Christina Koch.

Natten mot lördagen damp rymdkapseln Orion ned i Stilla havet. Ombord fanns astronauterna i Artemis II-expeditionen som tagit människor längre ut i rymden än någonsin tidigare.

Knappt ett dygn senare beskriver nu de fyra astronauterna resan som både utmanande och sammansvetsande – men också att den tillfört nya perspektiv.

– Det som gjorde intryck på mig var inte nödvändigtvis bara jorden, utan all den svarta tomheten runt omkring den, säger Christina Koch.

Under färden runt månen såg besättningen bland annat en solförmörkelse och meteoritnedslag.

– Innan man lyfter känns det som den största drömmen på jorden. Och när man väl är där ute vill man bara tillbaka till sina familjer och vänner. Det är något alldeles speciellt att vara människa, och det är något alldeles speciellt att befinna sig på jorden, säger astronauten Reid Wiseman.

Under den drygt nio dygn långa resan rundades månen längre ut än tidigare, vilket gjorde att besättningen slog rekordet för det längsta avståndet människor någonsin färdats från jorden (cirka 406 800 kilometer).

Artemis II var den första bemannade expeditionen inom Nasas program för att etablera en varaktig närvaro på månen. I planerna ingår ett framtida uppförande av en månbas som kan komma att användas för vidare utforskning av rymden.

Nasa hoppas skicka människor till månens yta redan 2028.