Rymdexpeditionen Artemis blev inte bara en lyckad tur runt månen. Den innebar också ett litet steg närmare målet att ta människan till Mars. Men färden till den röda planeten innebär stora risker för astronauterna, i form av galaktisk kosmisk strålning.
Rymdkapseln Orions landning i Stilla havet avslutade en historiskt lång resa för människan: nära 407 000 kilometer från jorden. Expeditionen gav viktiga besked inför framtida expeditioner, med mål att upprätta permanenta baser på månen. Baser som kan möjliggöra bemannade resor till Mars.
Men avståndet till Mars är, som minst, 145 gånger längre än till månen.
– Det blir en väldigt lång resa som i alla fall tar ett par år tur och retur. Under den resan kommer besättningen att befinna sig i en strålningsmiljö som är väldigt olik den vi har på jorden. Så en av de stora utmaningarna handlar just om strålskyddet och säkerheten för dem ombord, säger Johan Gustafsson, forskare i medicinsk strålningsfysik vid Lunds universitet.
Planeten Mars fotograferad från den europeiska rymdsonden Mars Express. Avståndet mellan sonden och planeten är 5,5 miljoner kilometer. Fotot togs i juni 2023. Foto: European Space Agency/AP/TT
Sjukdomsrisker
Det handlar om galaktisk kosmisk strålning, det vill säga högenergetisk, nära nog ljussnabb partikelstrålning. På jorden skyddas vi av magnetosfären och atmosfären. Även rymdstationen ISS befinner sig delvis inom jordens skyddande krafter. Men de sammantagna strålningsdoser som Marsfarare kan utsättas för innebär ökade risker för cancer, Alzheimers och andra sjukdomar.
Skulle astronauterna hamna i en intensiv solstorm kan strålningen ge omedelbara skador. Därför skissas på förstärkta skyddsutrymmen i rymdfarkosten.
– Allra helst ska man ha väterika material, som vatten. Eventuellt skulle man kunna lagra det vatten som behövs under resan i väggar, och på så sätt få till ett skydd. Jag har också sett skisser på vattenfyllda sovsäckar som besättningen kan krypa ned i.
Etiskt dilemma
Frågan är vilka medicinska risker rymdmyndigheterna är beredda att utsätta astronauterna för och hur mycket färden får kosta.
– Den stora begränsningen är att vi har otillräcklig kunskap om hur strålningsmiljön i rymden påverkar människor. Det är väldigt svårt att göra säkra riskberäkningar utifrån data vi har från strålning på jorden, eller djur- eller cellexperiment, säger Johan Gustafsson.
De tänkta bemannade baserna på månen kan bringa större klarhet i frågan.
– Färden till månen är ju betydligt kortare och väl på månen kan du i princip gräva ned dig om du skulle behöva. Men kunskapen om hur människokroppen påverkas under en längre tid i rymden kan säkert öka, säger Johan Gustafsson.
