Politik är svårt. Det har den svenska politiska utvecklingen visat. Svårare blir det nu för väljarna när partierna tappat huvuddelen av sina medlemmar och medierna har ersatt örat mot marken och styr kommunikationen med väljarna. Dessutom med polariserade medier som i många fall också sätter den politiska agendan. Lägg till toppstyrda partier med krav på konsensus i alla viktiga frågor för att underlätta den ständigt pågående maktkampen, som styrs av att skapa misstroende för sina motståndare. Det är det här vi kallar för demokrati!

Vi som förväntas rösta, och som omnämns ”folket som har makten”, har inte alltför många fungerande verktyg. Vi kan inte ställa politiker till ansvar, vi kan inte dra in den av partierna beslutade skattefinansieringen av deras verksamhet, men vi får rösta. Vi duktiga på det i Sverige och jag tror att det beror på att vi tycker demokratin är viktig och bör underhållas, fastän vi inte kan påverka politiken i någon större utsträckning. Det är heller ingen tillfällighet att soffliggarpartiet var tredje största parti innan SD kom in i riksdagen. I valet 2022 var det 15,8 procent som valde att inte rösta. Knappt en procent valde också att rösta blankt. 

Vad kan vi väljare då göra? Ofta hamnar vi i fällan och blir röstboskap. Många av oss är lata, långt ifrån alla anstränger sig för att påverka samhällsutvecklingen. Men som finansiärer av partierna bör vi engagera oss. Vill vi ha ett fungerande samhälle måste vi visa det. Alla som sympatiserar med ett parti har dubbel anledning att försöka påverka politiken. Det bästa sättet är förmodligen via medierna – politiska tjänstemän och partiledningar promenerar sällan på gatorna för att träffa folk. För det mesta står en pressekreterare i vägen.