Prometheus - äkta science fiction-skräckis
(Från vänster till höger) Tysk skådespelare Michael Fassbender, svensk skådespelare Noomi Rapace, sydafrikansk skådespelare Charlize Theron and amerikansk skådespelare Logan Marshall-Greenpose på röda mattan i London för premiären av 'Prometheus' den 31 maj 2012. (Foto: AFP/Andrew Cowie)


  • Produktionsår: 2012
  • Produktionsland: USA
  • Regi: Ridley Scott
  • Medverkande: Noomi Rapace, Michael Fassbender, Charlie Theron, Idris Elba, Guy Perace, Logan Marshal-Green m fl.

Ridley Scott, som var en av de regissörer som formade den moderna science fiction-filmen, återvänder till genren efter 30 år. Och han gör det med besked.

Science fiction betyder ju ungefär vetenskaplig fiktion. Numera inkluderas allt som har med rymden, monster, strålvapen och diverse annat i genren. Det är lätt att man glömmer bort att genrens namn har ordet vetenskap i sig. Men inte Ridley Scott. Han är inne på samma spår som han var för 30 år sedan då han gjorde science fiction-filmerna ”Alien” (USA/Storbritannien, 1979) och ”Blade Runner” (USA/Hong Kong, 1982). Det är de enkla men samtidigt svåra frågorna som är nyckeln till blytung science fiction.

Rymdskeppet Prometheus är på ett forskningsuppdrag på en främmande planet. Ledare för uppdraget är forskarna Elizabeth Shaw (Rapace) och Charlie Holloway (Marshall-Green). De tror sig ha belägg för att människan inte alls skapades av Gud, utan av utomjordingar. Med hjälp av urgamla målningar har de spårat rasens ursprung till den planet de nu landat på. Det de finner på planeten är dock spår av våldsamma dödsfall. Ju mer de undersöker dödsfallen och planeten, desto mer finner de. Och det de finner bådar inte gott.

Den första frågan som Scott ställer är: Vart kommer människan från? En annan fråga han ställer, på ett mer indirekt vis, är hur långt man ska gå i vetenskapens namn innan man bör sluta ställa frågor och lägga benen på ryggen. Detta leder vidare till temat hybris, som är ett välbekant tema i hans tidigare filmer i samma genre. I ”Blade Runner” skapar människan så kallade replikanter, som är robotar som knappt skiljer sig från människan i utseende och fysiologi. De är dock starkare, snabbare och, framför allt, smartare än genomsnittsmänniskan. Det är ofrånkomligt att skapelsen vänder sig mot sin skapare. I ”Alien” handlar det om hur bolaget Weyland-Yutani vill komma åt en varelse som de ämnar studera och sedan använda som vapen. Detta är inte en vidare bra idé, som alla som sett filmen vet. Passande nog är att det återigen är Weyland, ena halvan av företaget i ”Alien”, som har bekostat forskningsuppdraget i filmen.

Det som gjorde ”Alien” lite speciell i jämförelse med andra science fiction-filmer från samma period, var att den var lika mycket en skräckfilm som en science fiction-film. Detta gäller även ”Prometheus”. Jag är en ganska härdad filmtittare, men den här filmen fick det att krypa i skinnet på mig flera gånger. Det finns en scen med Elizabeth Shaw där hon mer eller mindre utför en operation på sig själv. Det blir inte mycket marigare än så. Shaw är för övrigt en värdig arvtagare till Sigourney Weavers hjältinna Ellen Ripley. Det som gör båda hjältinnorna så intressanta, är att de inte är stora och starka. Det som gör att de lever längre än de flesta andra är att de är lite smartare och framför allt, modigare än andra karaktärer.

Detta är kanske inte en film för alla; gillar man varken skräck eller science fiction, kommer man nog inte tycka om den här filmen särskilt mycket. Men science fiction är min favoritgenre. Men då ska det vara bra science fiction. Och det är precis vad det här är. Ett stort plus är att man får svar på vissa frågor som man ställde sig i ”Alien”. Men Scott lämnar oss med fler frågor än han besvarat, precis som det ska vara. Vill man se mer science fiction signerad Ridley Scott, behöver man inte vänta 30 år den här gången. Enligt imdb.com jobbar Scott för tillfället på att göra en film som för tillfället inte har ett namn, men som ska utspela sig i samma värld som ”Blade Runner”. Går allt väl kommer denna film ha premiär om två år. Han har även köpt rättigheterna till Joe Haldemans klassiker ”The Forever War”. Denna film ligger dock så tidigt i planeringsstadiet att året för filmens premiär inte av avgjord än. Men jag känner på mig att denna film kommer att vara värd att vänta på.