Jag är ingen större poesiläsare. Kanske är det totalt tio dikter som fångat mig. Framför allt är jag ingen poet: jag har prövat att skriva en enda dikt i mitt liv. Första raden blev lysande, andra raden en blandning av buskis och pekoral. Då gav jag upp. Har ni tålamod att läsa denna krönika så kommer dikten allra sist.
Några få dikter har betytt en hel del för mig. Gunnar Ekelöfs ”Eufori”, ni vet den som börjar så här: ”Du sitter i trädgården ensam med anteckningsboken, en smörgås, pluntan och pipan.”
Den kan jag relatera till av personliga skäl. Lugnet. Stillheten.










