Öppet brev från Gao Zhisheng
Gao Zhisheng är en av Kinas mest framstående människorättsadvokater. Foto: Ma Wendu


Epoch Times publicerar här ett öppet brev från den förföljde kinesiske människorättsadvokaten Gao Zhisheng, som nu bryter en lång tystnad. Läs mer om Gao och hans aktuella situation här.

I går, när jag letade igenom det gamla skåp som min mor lämnat efter sig, hittade jag boken ”Advokat Gao Zhishengs samlade verk”. Jag satte mig ner och läste i en enda sittning de tre brev jag skrev till de kommunistiska banditledarna. Bara efter att själv ha gått igenom samma plågsamma upplevelser vet jag nu hur katastrofala, djupt skrämmande och chockerande de är.

Wei Xiuling, en falungongutövare från Shandongprovinsen, ”dödades”, återupplivades och dödades sedan igen, slutligt. När jag läser hennes historia är eländet i den rent kvävande. När jag läser om hur hennes underkropp var naken när hon dog börjar mitt hjärta darra igen. Eller historien om hur Liu Boyang och hans mor Wang Shouhui från Changchun båda torterades till döds, och hur de kunde höra varandras blodisande skrik medan det hände.

Det har gått ett årtionde sedan jag skrev dessa utredningsanteckningar, men mördarna är fortfarande ”ledande kamrater”, som ännu struttar omkring med högburna huvuden och putande magar, och sedan länge har glömt den blodiga skuld som för evigt kommer att förfölja dem. Det här är ett verk av China Central Television, Global Times, Liberation Army Daily och andra ondskefulla [kinesiska] medier, som skamligen har bedövat det kinesiska folket. De ord som jag skrev till Hu Jintao och Wen Jiabao kunde inte väcka den här världens bedövade själar, och den ondskefulla regimen fortsätter med sitt sluga, onda beteende, precis som alltid.

Runt omkring mig går fortfarande regimens skamlösa agenter omkring, dag och natt, och utför plikttroget sina härskares önskningar om att för evigt hålla Kina fast i en mörk, berusad dröm. Det här är vad FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon, som nyligen deltog vid partiets militärparad, inte ser och inte vill se.

Ban Ki-moon, Rysslands ledare Vladimir Putin och Koreas ledare Park Geun-Hye, är som besökare från andra planeter, som slår dövörat till för de människorättskatastrofer i Kina som pågår omkring dem. De reagerar inte det minsta när de skurkar som har bjudit in dem genomför en brutal kampanj mot yttrandefrihet, tankefrihet och trosfrihet, eller när de stoppar konstitutionell utveckling eller avleder försök att sprida universella, civiliserade värden. Deras stumhet inför detta bör exponeras.

Kommunistpartiets, mörka, kriminella element har återigen dykt upp runt om i Kina och fört bort, torterat och tvingat fram bekännelser ur hundratals människorättsadvokater. Kampanjen är ännu ett öppet brott mot mänskligheten, ännu en ondska för historieböckerna, precis som massakern på Himmelska fridens torg den 4 juni, förföljelsen av falungong, eller hur man brutalt vräker vanliga människor och river deras hus.

Allt detta är en skam för den civiliserade världen. Jag vet inte vad Ban Ki-moon tänker innerst inne, när han gör affärer med de där människorna som helt öppet begår brott mot mänskligheten. Under de här banditernas militärparad kontrollerades och tystades petitionärer och dissidenter runt om i landet; restauranger i Peking krävde att gästerna visade legitimation; tio dagar innan paraden upphörde alla postpaketleveranser. Allt detta gjordes för att skapa en Potemkinkuliss för sådana som Ban Ki-moon, och för att det där gänget med banditer med dåligt samvete ska kunna gratulera varandra.

Jag kan nu offentliggöra att jag i mitten av augusti lyckades leverera två manuskript utomlands. Det ena har titeln ”Kina reser sig 2017”; det andra har inget namn än – båda kommer att vara tillgängliga inom ett år. Det finns mycket läsvärt i de böckerna, så jag ska inte säga mer om dem i dag.

Jag vill högtidligen försäkra er att domar kommer att falla över alla brott mot mänskligheten som äger rum i Kina i dag. I slutet av 2017 kommer en särskild tribunal att etableras för detta – detaljerna om det beskrivs i min kommande bok.

Efter att ha läst de tre öppna breven kände jag ett behov av att skriva de här anteckningarna till minne av de ädla martyrer som har gått bort – de är vår nations sista ära och energi, bevis på att det fortfarande finns hopp om vårt folk, och att det äger storhet. Att högtidlighålla deras minne är bevis på att våra samveten inte har förstörts fullständigt.

Gao Zhisheng, 12 september 2015.