I och med drevet mot integrationsminister Johan Forssell har det politiska livet i Sverige genomgått ännu en positionsförflyttning. Det är numera öppen säsong på makthavares barn, i syfte att komma åt makthavaren.
Om det här får någon omedelbart backlash får vi se, men ett är säkert: den dag som den andra sidan använder sig av något ett minderårigt barn har gjort för att angripa dennes förälder i offentligheten, så kommer detta fall att hållas upp som rättfärdigande. Och den som gör det kommer att ha en poäng.
Om inte nästa gång, så kanske gången därpå, kommer någon dessutom att dra den här specifika logiken lite längre i någon riktning, och överträda ytterligare någon gräns. Så här fungerar nämligen politik. Det är en bedömningssport, men det är väljarna som är domare, inte någon sakkunnig högre instans som tittar på vem som jobbar mest rent, snyggt och normmässigt oklanderligt. Inga stilpoäng delas ut i politik, bara mandat.
