När ”Snövit och de sju dvärgarna” hade galapremiär på Carthay Circle Theatre i Los Angeles den 21 december 1937 var det få som anade att denna kväll skulle förändra filmhistorien.

Filmen var världens första långfilm i tecknad form, ett vågspel vars slutresultat i dag framstår som självklart, men som inför premiären betraktades som rena vansinnet. Ända in i slutproduktionen levde uttrycket ”Disneys dårskap” i Hollywood; många var säkra på att filmen skulle ruinera både bolaget och Walt själv, som fick ta flera lån för att finansiera arbetet och gick så långt som att belåna sitt eget hus. En risk som hans egen fru, Lillian Disney, ansåg vara alltför vågad. Hon brukade säga: ”Det här kommer aldrig att fungera.” Det var en av de få gånger som hon öppet visade sitt misstroende gentemot maken i det som senare skulle bli ett av hans största triumftåg.

Filmprojektet var enormt. Runt 750 personer deltog, och man räknar med att omkring två miljoner skisser och arbetsritningar producerades innan den slutliga filmen tog form. När animatörerna skulle skapa Snövits djurvänner lät Disney placera levande hjortar, kaniner och fåglar på studion, så att tecknarna kunde studera rörelserna in i minsta detalj. Smart hjort! För Snövits rosiga kinder användes riktig rouge på filmrutorna, handmålade av kvinnorna på illustrations-avdelningen. En av dem var särskilt skicklig och fick som enda person måla samtliga närbilder, eftersom Walt ansåg att hon var den enda som klarade det med den mjukhet som han önskade.