Universitetet har länge burit bilden av en plats för bildning, långsamhet och fritt tänkande. Men bakom traditionerna har akademin steg för steg omvandlats till en styrd och administrativ organisation. Vad händer när kunskapens särart pressas in i mätbarhet, effektivitet och förvaltning?
Universitetet framställs ofta som en självklar del av samhällets infrastruktur. Det finns där, finansieras av staten, utbildar studenter och producerar forskning.
Samtidigt omges universitetet av en aura av tradition och stabilitet. Föreläsningar hålls, titlar delas ut och akademiska ceremonier upprepas enligt mönster som tycks stå utanför tidens gång.














