Elon Musk, en av vår tids mest unika gestalter, är en paradox: en man vars ambitioner omfamnar mänsklighetens framtid, men vars handlingar väcker splittring. Hans hjärta bultar för USA, men hans samarbete med Trump har kastat honom in i en storm av kritik och straff.
Musks unicitet är obestridlig. Han har omdefinierat gränserna för vad som är möjligt. Genom Tesla elektrifierade han bilindustrin, med Space X återuppväckte han rymdforskningens pionjäranda, och via Neuralink och The Boring Company utmanar han självaste naturens lagar. Hans visioner är inte bara tekniska utan filosofiska: att göra mänskligheten till en multiplanetär art, att befria oss från fossila bojor, att förena hjärna och maskin. Dessa är inte enbart affärsprojekt utan uttryck för en djup önskan att göra gott, att lyfta USA och världen till nya höjder. Hans engagemang i Trumps administration, särskilt genom Doge, speglar denna vilja – en tro på att han kan rensa i byråkratins snår.
Musks resa började i överentusiasm, en glödande tro på att hans idéer kunde ena och inspirera. Men hans samarbete med Trump gjorde honom till måltavla. Anklagelser om högerextremism har malt ner hans image. Teslas aktievärde sjunker, Europa vänder honom ryggen, och till och med hans egna investerare ifrågasätter hans fokus. Den entusiastiske visionären har blivit en slagen hjälte, trött och sliten, med en glimt i ögat som falnat under trycket.
