På och bakom scenen pågår en ständig kommunikation. Berättelser skapas och förmedlas, och mitt i allt finns Suzanne Carling, som alltid fascinerats av scenkonstens uttryck och möjligheter.

Strax utanför Karlstad bor Suzanne Carling, teaterpedagog och regissör. Bland skogar och hagar, och med utsikt över Vänerns vatten, bor hon tillsammans med make och barn i en gammal släktgård. Det gula trähuset lyser ikapp med vårsolen och fåglarna sjunger i buskarna. Hon har varit Värmland trogen i många år, och har skapat en mängd teateruppsättningar för olika scener. I dag delar hon sin tid mellan arbetet som kursföreståndare för Musikteaterlinjen på folkhögskolan Geijerskolan i Ransäter och frilansuppdrag.

– Min drivkraft är att få berätta en historia och att få människor att uppleva och känna någonting. Oavsett om jag arbetar eller inte, så snurrar tankarna kring teaterscenen och olika uppsättningar. I vardagen inspireras jag av saker jag ser och upplever, intryck som sätter i gång kreativiteten och som jag använder i scenkonsten. Jag trivs med att skapa berättelser tillsammans med andra, och brukar säga till deltagarna att fler hjärnor är bättre än en. Jag kan ha en vision om vad jag vill berätta och på vilket sätt, men i mötet med skådespelarna händer det något. De testar min idé, gör om lite och skapar något som är bättre än ursprungsidén. Det är väldigt spännande när processen tar en annan vändning än planerat. Att arbeta ihop förmerar, det blir något mer.