Varje dag gråter mödrar i det tysta – för söner som dömts till fängelse för våldtäkter de inte har begått. Vi är två av dem. Våra söner sitter bakom galler, dömda utan teknisk bevisning, utan vittnen, utan något som håller för granskning bortom rimligt tvivel.

Sverige säger sig vara en rättsstat där alla är oskyldiga tills motsatsen bevisats. Men när vi skrapar på ytan ser vi något annat: ett rättssystem där åklagare väljer sida från start, där andrahandsuppgifter behandlas som fakta, och där domstolar dömer på magkänsla snarare än på bevis. Vi har skrivit till justitieutskottet. Vi har vädjat till justitiedepartementet. Vi har mejlat riksdagsledamöter från alla partier.

Ett fåtal har svarat. Några har haft modet att möta oss – och för det är vi tacksamma. Men majoriteten tiger. Är det av rädsla? Bekvämlighet? Eller en ovilja att erkänna att rättssystemet kan begå oförlåtliga misstag? I svensk lag gäller principen att skuld ska styrkas bortom rimligt tvivel. Men i allt fler sexualbrottsmål räcker det med en berättelse som uppfattas som trovärdig. Våra söner dömdes trots att det saknades teknisk bevisning och oberoende vittnen. Det var ord mot ord – och ändå föll tunga fällande domar.

Vi förnekar inte att det finns offer som behöver upprättelse, men rättssäkerheten måste gälla.

Vi ifrågasätter inte att brott begås. Vi förnekar inte att det finns offer som behöver stöd och upprättelse. Men rättssäkerheten måste gälla för alla – även för den åtalade. När rättsstaten sviker sin objektivitet och låter opinion, prestige och politiska mål styra, är ingen längre skyddad. Våra söner har inte bara förlorat sin frihet. De har fått livslånga stämplar, ruinerande skadestånd och en framtid i spillror. Och vi – deras mammor – bär sorgen, vreden och den fruktansvärda insikten: detta kan hända igen. Din son. Din bror. Din vän.

Det är dags att Sverige vågar se denna rättsskandal i vitögat. Det är dags för politiker, jurister, journalister och medborgare att sluta blunda och börja granska vad som faktiskt sker i våra rättssalar.

Vi kräver en oberoende granskningskommission för fall där bevisningen är svag eller obefintlig. Vi kräver ett rättssystem som vilar på vetenskap och objektivitet – inte på fördomar och prestige. Men framför allt kräver vi mod. Mod att lyssna. Mod att se. Mod att agera.

Nina Hamilton och Jenny French
Mammor i nätverket Mannaminne