I den kinesiska provinsen Fujian öppnades nyligen ett arkeologiskt museum på ön Pingtan, den del av Kina som ligger närmast Taiwan.

Museet visar upp diverse arkeologiska fynd från regionens äldsta historia – men gör det med en politisk agenda. Den austronesiska språkfamiljen är världens största, både sett till antalet språk och till geografisk spridning. Dess omkring 1 200 språk är utspridda från Madagaskar till Hawaii. Alla utom ett tiotal av dessa språk hör till samma underfamilj, de malajo-polynesiska språken. De sista tio språken är inte nära släkt med varandra men talas alla av olika stammar i Taiwans urbefolkning. Det råder stor enighet bland världens språkvetare om att detta visar att språkfamiljen har sitt ursprung på Taiwan, och att den sedan spred sig genom att en liten grupp lämnade Taiwan för kanske 4 000 år sedan och seglade ut på Stilla Havet där de koloniserade ö efter ö.

Men att en blomstrande självständig kultur har sitt ursprung på Taiwan passar inte Kinas agenda. I stället försöker man underminera den taiwanesiska kulturen genom att hävda att den austronesiska språkfamiljen och kulturen i själva verket har kinesiska rötter. Museet på Pingtan är ett led i den processen. Man framhäver hur stora likheterna är mellan fynd från Fujian och fynd från samma tid på Taiwan, och detta används som argument för att den austronesiska kulturen skulle ha sina rötter på fastlandet och att Taiwan alltid har hört till Kina.