En tidning där alla läsare gillar allt som skrivs har inte fullgjort sitt uppdrag. Tvärtom är en levande demokrati beroende av att människor möts av åsikter de både gillar och ogillar. Att utsättas för och tåla att argument lyfts fram som vi ogillar, är kärnan i våra demokratiska grundlagar. Medier har ibland svårt att klara den balansgången och blir mer megafoner åt en högljudd opinion.

Vi ser ofta hur svenska medier, både etablerade och alternativa, hamnar i diket där bara en viss typ av åsikter och argument lyfts fram och även hur det försvaras. Där en del medier säger sig ”stå upp mot makten” men blir megafon åt sina egna sympatisörer, medan andra säger sig vara neutrala, men notoriskt väljer bort perspektiv som skaver. Resultatet blir att viktiga frågor som behöver fler röster och nyanser – djup och bredd – blir förpackade i rosa kartonger eller i värsta fall, aldrig lyfts upp på agendan och till medborgarna.

Det journalistiska uppdraget är att vara neutral men kritiskt granskande, vilket också innebär att det som sägs eller skrivs ska paketeras på ett korrekt sätt. Oavsett vad en journalist eller reporter tycker, så ska det inte framgå av ord- och bildval. I krönikor och på ledarsidor gäller givetvis det motsatta, där ska budskapen vara tydliga och ingen ska behöva fundera på vem som säger vad och vad denne har för bakgrund.