Som det gamla ordspråket säger: ”När hungern sätter in duger allt för att fylla magen.” Följande ger stöd åt detta påstående.

Liu Nanyuan var minister för offentliga arbeten under Jiajing-eran (1522-1566), det var under Mingdynastin. Efter pensioneringen återvände han till sin hemstad. En regional tjänsteman, som var domare i den pensionerade ministerns hemstad, var petig och kräsen när det gällde mat. Mindre viktiga tjänstemän i området blev rädd när de trodde att den här mannen skulle komma på besök. Liu Nanyuan sade till dem:

– Han var en gång min elev. Jag ska ge honom ett råd.

Liu besökte den kräsna tjänstemannen i hans hem och sade:

– Jag skulle ha velat anordna en bankett för dig, men det skulle med största sannolikhet ta alltför mycket av din dyrbara tid och störa dina affärer. För att göra det lättare, varför inte komma till mig på middag? Min fru är bortrest och vi har ingen som kan förbereda något speciellt för dig. Vad säger du om en enkel måltid?

Etikettreglerna hindrade den kräsne tjänstemannen från att avböja inbjudan, eftersom Liu trots allt hade varit hans lärare.

När han besökte Liu i dennes hem både kom och gick middagstiden utan att någon mat kom fram. Tjänstemannen var nu ganska hungrig. När en maträtt äntligen kom, var det enda han skådade ris och några bitar tofu. Liu och hans gäst åt tre skålar med ris var och då var tjänstemannen verkligen mätt, så till den grad att han inte kunde äta mer. Men sedan serverades en delikatess tillsammans med ett gott vin. Strax därefter var hela bordet täckt med ljuvliga maträtter.

Men tyvärr, tjänstemannen var alltför mätt för att kunna äta något mer. Liu Nanyuan insisterade på att gästen skulle äta mer, men tjänstemannen avböjde och sade:

– Jag är verkligen mätt! Jag kan inte få ner en bit.

Liu log och kommenterade:
– Du förstår det spelar ingen roll om maten är god, raffinerad och överdådig – eller bara närande. När vi är mätta står även den mest eleganta maträtt emot frestelsen. Skillnaden ligger i val av tidpunkt. Mat serveras i ett syfte – att fylla magen och stilla hungern. Endast personer som saknar dygd kräver speciell mat och inser inte att de är en belastning för andra med sina krav och det skapar problem för dem.

Den provinsiella tjänstemannen tog sin före detta lärares råd och ställde aldrig mer orimliga matkrav.

Översatt från engelska: http://www.theepochtimes.com/n2/content/view/18162/