När Lee Strasberg steg fram till Marilyn Monroes kista den 8 augusti 1962 var stämningen dämpad och stilla. Bland de närvarande – nära vänner, kollegor och några få reportrar – blev hans ord ett avsked som många senare mindes som den mest gripande stunden under ceremonin. Rösten darrade ibland men hölls lågmäld och klar. Det var inget storslaget minnestal utan ett personligt vittnesbörd, som rörde många till tårar. Flera av dem som var där har beskrivit tystnaden som nästan overklig när han slutade tala och sänkte blicken mot kistan.
”Jag kan inte säga adjö. Marilyn tyckte aldrig om avsked.”