I Maria Wigges målningar finns en stillhet som får människor att stanna upp, andas ut och hitta sina egna minnen. Men bakom de lågmälda landskapen ryms också tvivel, starka känslor och en kropp som inte alltid orkar.
En kvinna stannar framför akvarellmålningen. Hon blir märkbart berörd. I det målade berget ser hon sin barndoms Lappporten. Hennes man är inte lika övertygad. ”Det där är ju Alperna”, invänder han. En stund senare kommer en ung man fram till samma tavla. För honom föreställer berget en välbekant plats i Schweiz, ett berg han själv har bestigit.
Konstnären Maria Wigge berättar om mötena framför sina målningar. Själv hade hon inte någon särskild plats i åtanke när hon målade berget. Ändå väckte bilden tydliga minnen hos betraktarna.










