Många vill göra film om PK och Lottas liv
Lotta och PK i sitt hus utanför Borås. (Foto: Susanne W Lamm/ Epoch Times Sverige)


PK och Lotta liknar varandra som ett par som levt ihop i 37 år. De kom från världar som var påtagligt men också illusoriskt olika varandra. Nu står de här i sitt gemensamma hem och tar emot med öppen famn. Bolagen tävlar om rättigheterna att göra film om deras liv. 

Kanske har ni hört historien om Dr PK Mahanandia, eller PK kort och gott, som föddes bland de ”oberörbara” urfolken som förtrycks i Indiens kastsystem. På 70-talet cyklade han från New Delhi till Borås för att leva med sin kärlek, den adliga svenskan Lotta von Schedvin som ödet förde till honom. 

Paret har figurerat i veckotidningar och dagspress sedan 80-talet, och för två år sedan skrev Per J Andersson en bok om dem: ”New Delhi-Borås: den osannolika berättelsen om indiern som cyklade till kärleken i Sverige”. Boken har översatts till danska och franska. I april släpps den även på tyska. 

– Våran historia handlar om öst och väst. Mörk och ljus möts. Kastlöst och adel. Det är polariteter som möts, säger Lotta.

Ämnade för varandra

Lotta kommer från en adlig släkt som varit betydelsefull bland annat i textilindustrin i Borås. PK:s familj levde i fattigdom, och han fick kämpa mot kastsystemets diskriminering och hunger under sin uppväxt. 

Under till synes förutbestämda omständigheter möttes de båda för första gången i New Delhi i mitten av 70-talet. Lotta hade en stark längtan efter Indien och reste dit landvägen med vänner. PK hade lämnat Orissa och gått på konstskola i huvudstaden. Nu försörjde han sig som konstnär vid Connaught Place, New Delhis kommersiella centrum. 

När Lottas Indienvistelse efter några veckor var över hade de knutit ett starkt band – de visste att de var ämnade för varandra. Eftersom han inte hade råd med flygbiljetter beslutade sig PK så småningom för att cykla till Lotta i Borås, en färd på drygt 800 mil. Resan tog fyra månader och tre veckor.

Sedan många år lever paret lyckligt söder om Borås på en gård som gått i arv inom Lottas familj. Tillsammans har de två vuxna barn. PK har jobbat som konstlärare på Engelbrektsskolan, men är numera främst Orissas kulturambassadör i Sverige.

Paralleller mellan kastlösa och trälar

Med tiden har PK blivit alltmer svensk medan Lotta har blivit alltmer indisk, berättar PK. Ofta när Lotta reser ned till Indien stannar han hellre kvar i skogen utanför Borås. Han vet att uppskatta friheten i Sverige och refererar ofta till händelser i Sveriges historia.

Det anrika, gula huset ligger idylliskt på en kulle vid slutet av vägen och omges av skog och sjöar. PK berättar om skogsägorna som omger gården. När han går omkring på dem blir historien så verklig: 

– Det finns en gammal offerplats där man utförde ritualer och offrade trälar. Jag kan identifiera mig med dem. Sveriges forna system med adel, präster, borgare, bönder och trälar är inte alls olikt Indiens kastsystem som har fem kaster.

En av PK:s drivkrafter i livet är att försöka förstå varför kastsystemet finns. Han beskriver det som en extrem form av rasism. Under sin uppväxt fick han uppleva stora kränkningar. Till exempel uppmanades hans jämnåriga kamrater av sina föräldrar och lärare att gå och tvätta sig i floden så fort de vidrört honom. Han har sett oberörbara kvinnor tvingas gå med högre kasters avföring på huvudet genom byn för att förnedras. Han anser att den indiska staten och regeringen måste ta starkare ställning i kastfrågan.

En större berättelse

Det är många som är intresserade av filmrättigheterna till parets historia. Stora nordiska förlag har hört av sig, och även en av de största producenterna i Bollywood, men PK och Lotta har inte bråttom. 

– Vi känner in och ser vart det tar vägen. Det är väldigt viktigt hur ett manus skrivs. Det ska vara någonting för mänskligheten, säger Lotta.

Hela familjen Mahanandia-von Schedvin har ett stort engagemang för Indiens urbefolkning. De åker regelbundet till delstaten Orissa där PK växte upp. Bland annat stödjer de skolprojektet Kalinga Insitute for Social Science (KISS), som tar emot över 22 000 kastlösa barn och ger dem boende, mat, utbildning och hälsovård.

Görs en film om paret ser de gärna att dessa viktiga frågor tar plats – lärdomar man kan dra från deras liv tillsammans, och att intäkterna från filmen går till skolprojektet i Orissa, såsom intäkterna från boken gör. 

– Egentligen handlar den här historien inte så mycket om oss, den handlar om mänskligheten. Det här personifierandet – vi känner att de får höja sig över det, säger Lotta.

I januari 2012 utsågs PK Mahanandia till hedersdoktor av Utkal University of Culture i Bhubaneshwar, Orissa, för sitt arbete för mänskliga rättigheter.

SVT har gjort en dokumentärfilm om PK Mahanandias liv, ”Min far var en hövding”.

PK Mahanandia blev känd som konstnär även i Indien och har tecknat av bland andra Indira Ghandi och den första kvinnliga kosmonauten, ryskan Valentina Teresjkova.