I den förra musikspalten hade vi en vals av Chopin som exempel på hur en musikmästare kan använda en inledande rytmisk figur som byggsten för ett helt musikstycke, och vi kom därigenom in på nödvändigheten av upprepning inom musik. Vi ska utveckla det temat och även resonera om den för musiken lika nödvändiga motsatsen: variationen.
Något förenklat kan man säga att det är lättare att komponera organiskt och uttrycksfull musik, med de nödvändiga och välgörande doserna av upprepning och variation, om man använder flera stämmor. Chopins vals var därför naturlig som musikexempel då den, förutom inledningen, består av melodier stödda av baslinjer och ackord.
Det går emellertid utmärkt att skapa rent enstämmig musik med den rätta balansen mellan upprepning och variation. Allra lättast blir detta förstås om man råkar leva i en tid med levande och omfattande produktion av sådan musik, som under medeltiden med dess gregorianska kyrkosång.
