För många i världen är påsk en tid för berättelserna om Jesu lidande, död och uppståndelse. Vi botaniserar i konsthistorien och tittar på fyra olika verk som skildrat dessa händelser. Det är en berättelse om att det vid lidandets slut finns en ljus fortsättning.
Bibliska målningar av Jesus under påsktiden rymmer många kända motiv från före själva avrättningen, såsom Judas kyss, den sista måltiden, konfrontationen med Pontius Pilatus och korsvandringen. Men det finns nog inget motiv som har letat sig in i det kollektiva medvetandet så som själva korsfästelsen. Här finns otaliga tavlor att välja bland, och motivet kan vara det mest frekventa i hela den västerländska konsthistorien.
Vi ska titta närmare på renässanskonstnären Sandro Botticellis tolkning av händelsen i ”Pala delle convertite”. Korsfästelsen kan skildras på ett världsligt eller på ett mer himmelskt sätt. I de världsliga skildringarna är det vanligt att de två brottslingar som Jesus korsfästes tillsammans med och den stora folkhopen närvarar. Dessa tolkningar uppmärksammar ofta det fysiska lidandet och råheten i korsfästelsen, vilket blir påtagligt när vi får se Jesus bli stucken med ett spjut. Ett exempel på ett sådant motiv är medeltidskonstnären Andrea di Bartolos målning ”Korsfästelsen”.












