I riksdagsvalet 2022 röstade 58 procent av männen på partier till höger om mitten medan 42 procent av kvinnorna gjorde det. Skillnaden har vuxit sedan 1990-talet och är inte bara en statistisk separation; den rör människans grundläggande drivkrafter. Den har dessutom filosofiska och samhälleliga implikationer som sällan artikuleras.
Forskning visar att män och kvinnor i genomsnitt — på populationsnivå — ofta bedömer risk och fara olika. Historiskt har män haft större exponering för yttre försvar. När en by anfölls stod männen i främsta ledet; kvinnor riskerade att föras bort och integreras i fiendens grupp. Denna erfarenhet kan ha lämnat spår i kollektiva mönster, men det är långt ifrån deterministiskt för dagens individer.
När invandring från patriarkala kulturer ökar kan dessa mönster aktiveras hos vissa män. De ser inte bara individer utan tendenser: exempelvis en övervikt av unga män från samhällen där kvinnors rättigheter ofta är begränsade. Brottsförebyggande rådets registerstudier 2000–2015 visar att utrikes födda misstänks för sexualbrott upp till 400 procent oftare än inrikes födda. Det är en statistisk överrepresentation, inte ett individuellt omdöme. Män kan uppfatta detta som ett hot mot den västerländska autonomin.










