Kinas avancerade övervakningsteknik sprids nu till stora delar av världen. Officiellt handlar det om trygghet och ordning – men det kan stärka auktoritära regimer och begränsa yttrandefriheten.

Kinesiska teknikföretag har på bara några år blivit dominerande aktörer på marknaden för säkerhets- och övervakningsutrustning. Företag som Hikvision, Dahua och Huawei levererar kameror, AI-system och mjukvara till regeringar i över hundra länder.

Tekniken används för att bevaka gator, analysera folkmassor och identifiera individer i realtid – ofta under förevändningen att öka den offentliga säkerheten.

I exempelvis Etiopien, Serbien och Venezuela har kinesisk övervakningsteknik integrerats i statliga säkerhetssystem med begränsad demokratisk insyn.

Exporten är en del av Kinas bredare strategi för att etablera ”digitalt inflytande”. Genom initiativ som Digital Silk Road erbjuder Kina både infrastruktur och mjukvara till länder med svaga demokratiska institutioner.

I gengäld får kinesiska leverantörer tillgång till enorma datamängder som kan användas för att träna nya AI-modeller och stärka inhemsk teknikutveckling.

USA och EU har på senare år försökt begränsa spridningen av kinesiska övervakningssystem.

Amerikanska myndigheter har svartlistat Hikvision och Dahua med hänvisning till deras kopplingar till människorättsbrott i Xinjiang. Flera europeiska länder har infört upphandlingsstopp eller krav på att känslig utrustning måste ersättas.

Trots det fortsätter försäljningen. Många regeringar i utvecklingsländer ser kinesisk teknik som billig, effektiv och politiskt neutral. I praktiken skapas dock nya beroenden: tekniken kräver ofta kinesiska servrar, support och mjukvaruuppdateringar, vilket ger Peking ett indirekt inflytande.

Forskare varnar nu för att denna ”övervakningsexport” riskerar att etablera nya normer för hur staten får övervaka sina medborgare. I takt med att Kinas system sprids globalt riskerar även länder med svag rättssäkerhet att bygga digitala kontrollapparater – med kinesiska komponenter i kärnan.