Jihadister och separatister genomförde nyligen omfattande och samordnade attacker mot militärjuntan i Mali. Grupperna har olika anledningar att angripa den gemensamma fienden i militärstyret. Om de lyckas få juntan på fall är frågan om de har en grund att stå på för ett fortsatt samarbete.
Militärjuntan i Mali har kastats in i en kris när militanta islamister och separatistiska tuareger tillsammans utmanar styret. Attackerna i slutet av april blev ett hårt slag för juntan som styr landet efter dubbla kupper år 2020 och 2021.
Politisk instabilitet och oroligheter har präglat Mali länge, men den senaste tidens samordnade angrepp och attackernas geografiska spridning är av en ny omfattning.
– Juntan tog makten genom att hävda att de civila inte har kunnat hantera landets säkerhetskris. Med juntan vid makten skulle man se till att få säkerheten på plats, säger Gabriella Körling, forskare vid Totalförsvarets forskningsinstitut (FOI).
Malis juntaledare Assimi Goïta vid begravningen av försvarsminister Sadio Camara som dödades i attackerna i slutet av april. Goïta har sedan själv tagit över rollen som försvarsminister. Foto: Boubacary Bocoum/AP/TT
Men den senaste tidens angrepp riktades bland annat mot mål i huvudstaden Bamako. Juntastyrets försvarsminister Sadio Camara dödades i attackerna, och i norr har den maliska militärens ryska allierade styrkor tvingats lämna den viktiga staden Kidal.
– Nu blir sårbarheten så tydlig för alla. Juntan är inte så stark och stabil som den har velat framhålla. Det blev väldigt tydligt att det här hände över hela landet. Annars kan man höra talas om en attack någonstans, men det här kändes även i Bamako, säger Gabriella Körling.
Religiös kontext
Om juntan skulle falla är framtiden oklar. De jihadistiska grupperingarna som vill skapa ett övergripande kalifat i Mali är i ständig förändring. Jihadistgruppen JNIM – som i dag är en stor maktfaktor – är en sammanslagning av flera grupper som har splittrats, bildat nya konstellationer och bytt namn genom åren.
Attackerna i slutet av april drabbade bland annat huvudstaden Bamako. Foto: AP/TT
I den stora samordnade offensiven mot militärjuntan gick JNIM ihop med tuareggruppen FLA som vill ha en självständig stat i norra Mali. Men att de militanta islamisterna samarbetar med andra grupperingar är inte nytt, framhåller Hans Brun, terrorexpert och chefsanalytiker på Scandinavian Recruitment Intelligence (SRI).
– Det är den här typen av klimat som bland annat jihadisterna är så skickliga på att exploatera i svaga statsbildningar. Lokala politiska konflikter kan paketeras i en religiös kontext, säger han.
Men de olika delarna av sammanslutningen har skilda slutliga mål.
– Det är där jag tror att det kommer att bli problem. För ganska snart kommer nationalistiska ideal, alltså att man vill ha ett eget Mali, att kollidera med de här jihadistiska ambitionerna som är mer internationella, mer gränsöverskridande, säger Hans Brun.
”Ostoppbar energi”
Gabriella Körling tror att grupperna kanske skulle kunna lyckas kombinera sina olika slutmål genom överenskommelser i de områden som de lyckas ta över.
– JNIM är redan närvarande i vissa områden där man har arbetat fram en sharia som den lokala befolkningen accepterar. Där är det inte den extrema formen utan något som bättre passar in i den lokala bilden, säger hon.
Men den stora frågan är inte vem som har kontroll över vilken bit av landet, utan snarare hur situationen uppfattas, säger Hans Brun.
– Man får en känsla av en ostoppbar energi från den här rörelsen, det är där problemet finns. Frågan är om de reguljära förbanden har styrka att stå emot det här innan folk börjar hoppa av, säger han.
Skickade hem franska soldater
I augusti 2022 slutfördes tillbakadragandet av franska styrkor från Mali. I stället togs styrkor från den ökända ryska Wagnergruppen in. De ersattes senare av den så kallade Afrikakåren, som kontrolleras av ryska regeringen. Anledningen till att Mali inte ville ha kvar de franska soldaterna var framför allt kontroll och suveränitet, säger Gabriella Körling.
– Det är ett narrativ som militärregimen har drivit väldigt hårt. De menar att problemet med den franska insatsen var att det var Frankrike som ledde den och att Mali hade lite att säga till om. Då tog de in ryssarna och kunde säga till dem att ta tillbaka Kidal och så gjorde de det. Det kunde de inte säga till Frankrike.
Ber om hjälp?
Kidal är en av flera städer i norra Mali som berberfolket tuaregerna, som ställer krav på självstyre, tog kontroll över i ett uppror 2012 med stöd av dåvarande jihadistgrupper. Då inledde regeringen en förhandlingsprocess med tuaregerna som ville ha självständighet. 2015 slöts ett fredsavtal med den nuvarande tuareggruppens föregångare. Avtalet bröts dock av regimen 2024 och en av juntans målsättningar var att ta tillbaka kontrollen över Kidal.
– Det var som att Mali inte var ”helt” för att Kidal fortfarande kontrollerades av tuaregrebeller. Man lyckades ta tillbaka kontrollen över Kidal 2023, en stor symbolisk seger för militärregimen, och man kunde säga att Mali var helt igen, säger Gabriella Körling.
– Och nu faller Kidal, vilket är symboliskt viktigt och då blir det också strategiskt viktigt.
För juntan är det senaste angreppet den största utmaningen hittills under åren vid makten.
– Jag blir inte förvånad om man på sikt gör ett politiskt skifte och kanske ber EU eller Frankrike om hjälp. Det beror på vem eller vilka som sitter vid bordet. Det kan mycket väl bli interna förändringar hos juntan i Mali, säger Hans Brun.
