Det finns snålhet som är småsint och snålhet som är genial. Och så finns det den sorts snålhet som blir en del av personligheten, nästan ett konstnärligt uttryck. Charlie Chaplin uppvisade utan tvekan den sistnämnda kategorin. Att detta samtidigt gällde en av sin tids absolut bäst betalda skådespelare och filmskapare gör historien desto roligare – och mer motsägelsefull.
Chaplin var under 1910- och 1920-talen en ekonomisk sensation. När han skrev kontrakt med Mutual Film 1916 rapporterades summan vara 670 000 dollar för ett år – ofta beskrivet som världens hittills högsta artistarvode. Senare avtal med First National och United Artists gjorde honom till en av världens rikaste kulturarbetare. Han hade alltså alla möjligheter att leva storslaget. Ändå odlade han en nästan sportliknande relation till sparsamhet, där varje utgift tycktes vara ett moraliskt problem.











