Jackie Chan tycks förföljd av otur
Jackie Chan kommer till premiären av The Karate Kid som hölls vid Odeon Leicester Square, den 15 juli 2010 i London, England. Chan har använt sitt kändisskap för att främja det kinesiska kommunistpartiet (KKP) och har nyligen lidit av en rad motgångar (Foto: Dave Hogan/Getty Images)


Jackie Chan blev världsstjärna för filmer där han kombinerade rafflande kung fu, komisk talang med sitt vinnande leende. Under senare år har Chan använt sitt kändisskap för att stötta det kinesiska kommunistpartiet (KKP) och har lidit en rad motgångar.

Född i Hongkong såg Chan sin popularitet sjunka i augusti 2010 efter sin respons på att åtta Hongkong-turister hade hållits gisslan och dödats vid kapningen av en rundtursbuss i Manila, Filipinerna.

Som Hongkongs turistambassadör sade Chan på Twitter, ”Sådana saker händer alltid runt om i världen.” Ett annat av hans inlägg löd, ”Hongkong är ett land byggt av en mängd olika människor…oroa er inte! Vi hatar inte!”

Chans egendomliga uttalanden
gjorde många av Hongkongs invånare arga. De kallade honom kallblodig och ”Hongkongs skam”. En del misstänkte till och med att Chan favoriserade filippinarna på grund av sina affärsintressen. Chan skrev den 16 augusti 2006 i sin Sinablogg att han hade startat en affärsverksamhet där och deltagit vid en tillställning som hölls av en högt uppsatt regeringstjänsteman.

20 dagar tidigare hade Chans nya film ”The Karate Kid” blivit en flop i Hongkong. Strax innan den släpptes i mitten av juli 2010 blev Chan även kritiserad för att ha gjort ett reklaminslag för Bawang, Kinas största tillverkare av örtschampo. Bawang  har anklagats för att använda det cancerframkallande ämnet 1,4-dioxan, i sina produkter. Chans reklamfras ”Inga kemikalier tillsatta”, blev något av ett skämt på Internet.

En uppretad internetanvändare gick så långt att han listade alla märken som Chan hade gjort reklam för och som senare skapade diverse problem. Slutledningen var att ”alla kinesiska produkter som Jackie Chan har gjort reklam för är dömda att misslyckas.”

Det började gå utför med Chans image och popularitet när hans affärsverksamhet bytte fokus till Fastlandskina 2005.

För att smidigt kunna utveckla sina affärer där, lärde sig Chan att samarbeta med det kinesiska kommunistpartiet (KKP), och KKP förstod att Chans popularitet var något det kunde utnyttja för sitt eget syfte.

Detta samarbete började så tidigt som i oktober 2000, när Chan blev förste ambassadör för Beijings ansökan om att få hålla de olympiska spelen. Senare gjorde han en reklamvideo när han närvarade vid tillkännagivandet av logotypen för OS i Peking, och anslöt sig till ståhejet kring starten av nedräkningen av de 1000 dagarna till spelens öppnande.

Efter att Peking hade valts som värd för spelen 2008 var Chan aktivt involverad i flera reklamkampanjer. Han spelade in den officiella specialsången inför nedräkningen av ettårsdagen till  OS i Peking och en annan sång som räknade ner de sista 100 dagarna till OS, och han var en av kändisarna som valdes att sjunga den sista sången vid avslutningsceremonin.

Chan har vid flera tillfällen försvarat Pekings politiska diktatur. Chan var en av dem som valdes att bära den olympiska facklan i den olympiska fackelstafetten och kritiserade dem som försökte störa stafetten för att uppmärksamma kränkandet av mänskliga rättigheter i Kina.
– De gör det utan anledning. De vill bara visa upp sig i tv, sade Chan.

Den 18 April 2009 under en paneldiskussion vid det årliga Boao-forumet för Asien, sade Chan:
– Om ni är för fria, är ni som Hongkong nu. Den är väldigt kaotiskt. Taiwan är också kaotiskt.

– Jag börjar gradvis förstå att vi kineser behöver kontrolleras. Om vi inte kontrolleras, gör vi som vi vill, sade Chan.

Chans hyllning av kommunistregimen blev tydlig den 28 februari 2009, när han släppte sången ”Nation”, vilken firar grundandet av kommunistiska Kinas sextioårsjubileum.

Texten i ”Nation” flätar ihop det kinesiska folkets kärlek till Kina med kärlek till KKP och presenterar KKP:s styre som om det representerar det kinesiska folkets önskan.

Texten säger: ”Familjen är det minsta landet, nationen är tiotusentals familjer”.  En reporter från Xinhua säger att sången ”uttrycker nationens kärlek till sitt folk och folkets kärlek till nationen” och att ”där finns en harmonisk klang mellan nationens vilja och en familjs tillgivenhet”.

Chan var hjärnan bakom projektet, från planering till resursförvaltning. Han sjöng ”Nation” tillsammans med  sångerskan Liu Yuanyuan, med smeknamnet ”Den röda flaggans sångerska”, känd för att sjunga sånger som anges av regimen som ”tidernas verser”.

I en exklusiv intervju från 22 april 2009, publicerad av Xinhua, forsade orden fram om hur han ledde produktionteamet. Xinhua och Sina.com satte också upp officiella hemsidor för ”Nation”, vilket är väldigt ovanligt.

2010 gled Chan ytterligare in i rollen som propagandist för regimen genom att investera 200 miljoner yuan (ungefär lika många kronor) för att göra en nyinspelning av en opera från Kulturrevolutionen som heter ”Inta Tigerberget genom strategi”(övers anm.). Denna berättelse godkändes ursprungligen av ordförande Maos fru. Den är en blottad politisk propaganda som glorifierar Folkets befrielsearmé.

Chan säger sig tro på buddhismen, och om det är så, borde han tro på att vedergällning existerar. När han ser tillbaka på den senaste perioden av otur, borde han fundera på om det inte är en fråga om vedergällning.

På senaste tiden har många som puffat för det kinesiska kommunistpartiet, både i Kina och i Väst, stött på otur.

Översatt från engelska