I Mozarts fotspår genom Wien
Maestros minne. Detta hus var en gång Mozarts, en av världens största kompositörer, hem. (Foto: Photos.com)


Hela detta år firar Österrikes huvudstad Wien 250-årsminnet av den världsberömde kompositören Wolfgang Amadeus Mozarts födelse. Han såg dagens ljus i Salzburg den 27 januari 1756 och tillbringade sina sista tio år i Wien. Där dog han också den 5 december 1791, vid 35 års ålder.

Redan i flygplanet på väg ner mot Wiens flygplats är man i spåren på den geniale kompositören. Man flyger över S:t Marx-kyrkogården där graven efter Joannes Chrysostomus Wolfgangus Theophilus finns, även känd som Amadeus Mozart. Men Mozarts påstått sista, och relativt okända, jordiska viloplats kan passeras snabbt då graven enbart är ett symboliskt minnesmärke.

Det är svårt att bedriva sightseeing från luften, men Wines välkända statsopera, där historien förtäljer att Mozart inte firade några framgångar under sin livstid, går faktiskt att urskilja.

Hela året utom i juli och augusti framför statsoperan föreställningar som mästaren skrev i Wien: Figaros bröllop, Don Giovanni, Trollflöjten, Titos mildhet och andra betydande verk som Jupitersymfonin och (Kröningsmässan). Detta är bara några av de hundratals evenemang som arrangeras i Wien och Salzburg för att markera födelsen av den man som Goethe beskrev som: ”Ett mirakel som inte låter sig förklaras.”

Alldeles runt knuten från operahuset finns en av de bästa och mest charmerande platserna att ta en paus, Café Mozart. Kaféet har inte mycket gemensamt med sin namne, men följer den traditionella stilen hos Wiens kaféer. Kandelabrar glittrar under de höga taken, möblerna är praktfulla och rikligt med dagstidningar finns att tillgå, precis som det ska. Kyparna är genuint uppklädda i ceremoniellt svart. Uppmärksamma utan att övervakande, uppvisar de en god känsla för den mänskliga naturen och upprätthåller en perfekt balans mellan ihärdighet och värdighet.

Café Mozart är en popular turistattraktion och över en smaklig äppelstrudel och en espresso kan det höras uttalanden som ”Wien är ändå alltid Wien”.

Ute på Wiens gator syns Mozarts ansikte överallt som reklam för utställningar, konserter, guidade turer och konfektyr. En plansch visar kompositören himlande med ögonen över allt rabalder. Men uppståndelsen verkar inte avskräcka hängivna Mozartbeundrare att enträget vandra i hans fotspår.

Med utgångspunkt från Café Mozart ger Wiens turistguider varje måndag gratis stadspromenader som inte behöver förbokas. Dessa går genom gator och bakgårdar i de gamla stadsdelarna för att så småningom hamna i Mozarthuset där kompositören tillbringade några av sina lyckligaste år.

Sedan bär det av till Mozarts librettist, Caterino Tommaso Mazzolà, som skrev texten till den orättvist underskattade operan Titos mildhet. Hans nuvarande adress är Michaelgruft-kryptan, en labyrint av mörka gångar under S:t Michelskyrkan, en av Wiens äldsta kyrkor. Knappast en lika praktfull hemvist som det långt mer berömda Imperiets gravvalv i källaren till Capichinkyrkan, där 146 aristokrater, 12 kejsare, 19 kejsarinnor och drottningar samt alla medlemmar av det Habsburgska huset har haft sin sista vila sedan 1633.

Muntrare blir det när vi utforskar slottet Hofburg tvärs över gatan från S:t Michaelskyrkan. Imperiestilen avsåg att väcka vördnad och gör en gott till mods, eftersom vi åter är uppe bland de levande på jordytan.

I detta nyklassicistiska habsburgska palats presenteras Mozarts liv och verk i en översvallande utställning. Från ”Mozart, experiment – upplysning” bland de grafiska samlingarna, kan man skaffa sig en uppfattning om kopplingarna mellan musiken, arkitekturen och samhället som Mozart kände till.

Mozarts sakrala musik spelade en stor roll i hans livsverk. S:t Stephansdomen, Österrikes mest betydande större gotiska byggnad och byggd mellan 1467 och 1513, var viktig i hans liv. Där framförs under hela året Mozartkompositioner av kyrkans musiker och körer, som delar av liturgi och konserter.

På Theater an der Wien framförs också musik av och tillägnad Mozart. Det sägs vara den ideala platsen för Mozartoperor. Det var för övrigt där som Beethoven dirigerade världspremiären på sin opera Fidelio år 1805. Theater an der Wien var ursprungligen en musikalteater men blir under 2006 ett operahus som sätter upp mer än 80 föreställningar för att fira maestrons födelsedag.

Vid sin död var Mozart kraftigt skuldsatt, men ändå mycket optimistisk. Hans operor vann uppskattning över hela Europa, vilket gav honom berömmelse men inte den stabila tjänst han längtade efter. Mozart arbetade frenetiskt med ekonomiskt lönsamma uppdrag för att så fort som möjligt betala av de skulder som hade tornat upp sig trots betydande inkomster…

Vi avslutar vår vandring i Mozarts fotspår genom Wien med ett besök på platsen där hans sista bostad fanns, där det nu ligger en butik. Mozart och hans familj innehade en rymlig fyrarumslägenhet i byggnaden som stod på platsen fram till 1849. I dag minner bara ett litet minnesmärke och en byst av Mozart på sjunde våningen om denne store konstnär.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-10-17/47085.html


Mozarts grav på S:t Marxkyrkogården i Wien, fotograferad i samband med firandet av 250-årsminnet av kompositörens födelse. (Foto: JAKUB SUKUP)

Mozarts grav på S:t Marxkyrkogården i Wien, fotograferad i samband med firandet av 250-årsminnet av kompositörens födelse. (Foto: JAKUB SUKUP)