I stor utsträckning lever jag som jag lär. Jag tycker att det är skönt att röra på mig, prioriterar rörelseglädje och gemenskap före blodsmak. Som Kierkegaard går jag mig till mina bästa tankar. Jag lagar mat från grunden på bra råvaror. Jag älskar samvaron runt långa middagssittningar och jag mediterar – men det finns en pusselbit som inte passar in.
Min kollega professorn berättar att när han har riktigt mycket att göra, då gör han yoga extra länge. Annars skulle han inte hinna med allt han har i almanackan. Det låter motsägelsefullt, men jag förstår precis vad han menar. Jag yogar inte i samma utsträckning som professorn, men jag blir mer noggrann med att meditera när jag har mycket på gång.
Professorn och jag är lika vad gäller en sak till i livet: vi sover mindre än folk i genomsnitt och kortare än vad jag alltid rekommenderar som hälsofilosof. Sömn är nämligen den pusselbit i det hälsosamma livspusslet som jag egentligen aldrig lyckats få på plats enligt experternas råd.











