Genom smidet upptäckte Therese Bäckström något hon aldrig tidigare känt. I smedjan försvinner vardagens krav och det hårda järnet förvandlas till blommor, möbler och nya möjligheter.
När grannen i byn bjuder Therese Bäckström på lunch är hon välkommen precis som hon är. De svarta skyddsskorna lämnar hon i hallen. Grannen har lagt handdukar på köksstolen för att skydda den när vännen kommer – att vara smed är nämligen en smutsig sysselsättning.
– De flesta i byn vet ju vad jag håller på med, så när jag kommer på besök åker handdukarna fram. Det är roligt! Jag tvättar bara av händerna och ansiktet och äter i arbetskläderna, säger hon.










