Högkänsliga personer blir lätt överväldigade


En del människor tycks kunna uppfatta saker som de flesta inte lägger märke till i sin vardag. Vissa kanske känner det utan att vara direkt medvetna om det. Ihrén Abrahamsson var högkänslig redan som barn men det är först på senare år som hon har accepterat det. Nu kommer hon snart ut med sin femte bok i ämnet.

Begreppet ”högkänslig person” (highly sensitive person, HSP) myntades av den amerikanska psykologen Elaine Aron, som har forskat kring detta käraktärsdrag sedan 1991. Enligt Arons uppskattning har 15-20 procent av jordens befolkning ett känsligare nervsystem och har svårare för att filtrera intryck och stimuli. Därför blir de lätt överstimulerade och känner att de behöver dra sig undan.

Högkänslighet handlar enligt Ihrén många gånger om att man registrerar någonting som inte syns.

– Du ser kanske inte fysiskt att här är det någon som har bråkat. Men du kan känna det. Du registrerar någonting osynligt. Det är det som gör att många inte tar saker och ting på allvar. Vetenskapen är ju väldigt mycket för att se och mäta.

Det har dock tagit tid för henne att komma underfund med vad det är som händer henne i dylika situationer.

För åtta år sedan flyttade Ihrén, som är 42 år, till Oslo från Sverige. Tanken var att hon skulle utbilda sig till terapeut. Istället blev hon plit på Oslos fängelse, och senare författare och föreläsare.

Vägen mot fängelsejobbet, som även skulle spela en roll för hennes nuvarande arbete, började med att hon en kväll tittade på ett tv-program om en man som hjälpte fångar, som suttit av sitt straff, att hantera vardagen i frihet.

Eftersom hon alltid drömt om att jobba på ett fängelse, åtminstone en period, så bestämde hon sig i och med tv-programmet för att söka jobb på Oslos fengsel, som är Norges största med omkring 400 intagna och nästan lika många anställda. Vad var det som lockade med ett fängelse?

– Jag är intresserad av människor generellt. Vad är det som gör att vi gör de val vi gör i livet och hamnar där vi är?

Till en början jobbade hon som en vanlig fångvaktare. Efter en tid flyttade hon över till en avdelning för rusmissbrukare och fick lite mer av en terapeutroll. Där jobbade hon i tre år.

Men hon insåg snart att det här inte var det bästa stället för henne att vara på eftersom hon är högkänslig. Hon säger att internerna ofta går runt och mår dåligt och har ångest, att de ångrar sig och så vidare. Så fort hon gick till fängelset så var det som att allting gick ”rakt in i henne”.

– Jag hade ju någon slags plan om att jag skulle lära mig att stänga det ute. Men istället blev jag tröttare och tröttare. Till slut kände jag att jag inte orkade gå dit längre. Att gå på en arbetsplats varje dag där folk ständigt har det jobbigt, det blev för mycket för mig.

Hon blev sjukskriven och uppsökte läkare. Hon möttes av skepsis och läkare sa att ”det sitter bara i huvudet på dig”.

– När jag berättar det här så brukar en del tycka att det var oprofessionellt av läkaren, men för mig betydde det mycket. Jag gick därifrån och tänkte att jag dels måste byta läkare, för jag måste ju kunna få prata om det. Men jag insåg också att jag egentligen inte såg det som ett jättestort problem [att vara högkänslig]. Det var mest att jag själv ville förstå det.

Ihrén började själv göra lite efterforskningar. Hon kontaktade människor världen över som har jobbat med högkänsliga eller som själva är högkänsliga. Hon har pratat med så väl vetenskapliga forskare som personer med en andlig utgångspunkt, och hon tycker att de alla säger ungefär samma sak. Bland andra intervjuade hon Elaine Aron.

Hon började skriva på sin första bok om högkänslighet. Sedan dess har det blivit fyra utgivna böcker, och ytterligare en är på väg. Nu för tiden åker hon även runt och har föreläsningar i ämnet för olika yrkesfolk.

– Väldigt många gånger när jag kom i kontakt med människor så lät det så här: ”Jag är så känslig, jag kan inte göra det och jag kan inte göra det. Jag är så känslig så jag kan inte gå på fest.” Det har blivit lite av min mission [att visa en annan sida].

Hon säger att man visst kan gå på fest som högkänslig, men att man får göra det på sitt eget vis.

– För det första kan man ju välja sitt umgänge. Sedan kan man gå lite tidigare, innan det blir 200 personer. Man behöver inte dricka alkohol. Det finns många sätt att hantera det på och kunna gå ut och ha trevligt.

 

Stora skuggor simmar in mot stranden – men vad är det för underliga varelser?

Slav under kommunismen