Irene Solàs senaste roman, ”Jag gav dig ögon och du såg in i mörkret”, är liksom hennes tidigare verk förankrad i den katalanska berättartraditionen och folkloren. Enklast kan den beskrivas som en släktkrönika, men den kretsar lika mycket kring platsen som bärare av minnen som kring människorna.
Skönlitteratur som hämtar inspiration och kraft från det egna kulturella arvet har under de senaste decennierna, och då inte minst under 2020-talet, blivit en allt tydligare trend internationellt. Gemensamt för stora författarnamn som Olga Tokarczuk, Jon Fosse och Amitav Ghosh är att de inte skriver globaliserade storstadsromaner, utan i stället ägnar sig åt ämnen som från och med 1980-talet fram till för några decennier sedan ansågs närmast perifera: landsbygd, gränsbygder, dialekter, muntlig berättartradition, lokala myter och legender.
En annan samtida författare som inspireras av sitt kulturella arv är den unga katalanskan Irene Solà. I likhet med sina kollegor i denna genre använder Solà inte skrivandet i politiskt syfte – hon vill snarare utforska hur det lokala kulturella arvet format människorna som bor där.










