Den nedsatta elskatten för företag ges antingen genom återbetalning från staten eller genom avdrag. Vilken form som används beror på om företaget är skattskyldigt för elskatt eller inte.
Verksamheter som är inblandade i produktion eller distribution av el till förbrukare är skattskyldiga. Dessa företag handlar med elen utan att betala någon elskatt. Företag som förbrukar el är i princip inte skattskyldiga för elskatt och får därför betala skatten när de köper el. Det är i grunden en liknande konstruktion som för mervärdesskatten.
Storförbrukare som i sin verksamhet använder mer än 10 gigawatttimmar el per kalenderår, till exempel i olika tillverkningsprocesser inom industriell verksamhet, kan ansöka om att bli frivilligt skattskyldiga. Skatteverket gör också en bedömning av om företaget ”är lämpligt med hänsyn till ekonomiska förhållanden och omständigheterna i övrigt”. Skattskyldigheten innebär att företagen köper el utan att betala elskatt och därefter deklarerar sin elförbrukning till Skatteverket. Om de ska betala en del av elskatten görs det i efterhand.
Företag som inte är skattskyldiga får i stället redovisa hur mycket elskatt de betalat genom att ansöka om återbetalning i efterhand. Därefter får de tillbaka det belopp som motsvarar den nedsättning de är berättigade till.
De allra flesta företag som berörs av nedsättningen är inte skattskyldiga, men dessa svarar för bara cirka 20 procent av det totala nedsättningsbeloppet, vilket innebär drygt 2,6 miljarder kronor. För de skattskyldiga företagen är förhållandet det omvända. De beräknas få sammanlagt cirka 10,5 miljarder kronor i nedsatt elskatt i år.
Fördelen med att vara frivilligt skattskyldig är att företaget får bättre likviditet genom att man inte behöver ligga ute med stora belopp som sedan ska återbetalas. För storförbrukare skulle det innebära stora kapitalkostnader och att man låser upp sitt kapital på ett oönskat sätt.
