Genombrott för lättviktskonstruktioner till sjöss
Spårbilen drivs med el på en bana i luften. Vagnen har plats för 3-5 personer och styrs automatiskt till sin destination.


Oceangående fartyg av kolfiber, glasfiber eller aluminium kan ta mer gods. Kombinerade transporter på land över 50 mil är alltid lönsamma säger avhandling och i Uppsala testas en luftbana med förarlösa bilar.

Oceangående glasfiberfartyg på gång

Under tre år har forskare från SP Sveriges Tekniska Forskningsinstitut och 29 olika industrier och organisationer deltagit i projektet ”Lättviktskonstruktioner till sjöss”. Den 31 oktober kommer resultaten att redovisas i Borås inför 140 delegater från ett tiotal länder.
Forskarna har nämligen gjort ett forskningsmässigt genombrott som gör det tekniskt möjligt att konstruera fartyg i nya lätta material – kolfiber, glasfiber och aluminium.

I pressmeddelandet ges exempel på fördelarna med att bygga i lätta material. Idag har fartygen ballast av stabilitetsskäl. Om man i stället bygger överdelen av fartyget i lättviktsmaterial, minskar behovet av ballast. I stället kan man ta mer betalande last. Underhållet blir billigare då plast inte rostar och det har längre livslängd. Bränsleförbrukningen minskar också.

Det ligger med andra ord stora ekonomiska vinster i detta.

Godstransporternas lönsamhet

Politiker och näringsliv såväl i Sverige som utanför, har betonat att det finns vinster om man kombinerar olika transportslag effektivt. EU-kommissionen säger att det är nödvändigt av samhällsekonomiska och miljömässiga skäl.

Transporter som kombinerar fördelarna med vägtransporternas stora flexibilitet och järnvägstransporternas ekonomi, miljövänlighet och stora volymer kallas för intermodala transporter. Jonas Flodén vid Handelshögskolan i Göteborg har i sin avhandling tagit fram en beräkningsmodell eftersom det förut var svårt att beräkna när det var ekonomiskt och miljömässigt lönsamt att välja kombinerade transportalternativ.

Modellen visar att intermodala transporter nästan alltid är lönsamma vid transporter över 50 mil. Vid 25 mil är de oftast lönsamma men inte för ännu kortare sträckor. Transporttiderna är dock en begränsande faktor.

Spårbilar i Uppsala

Nu pågår nya försök med förarlösa spårbilar i Uppsala. Det förra försöket, för tio år sedan, stötte på åtskilliga problem. Nu håller företaget Vectus på att bygga upp en egen testanläggning där.

Vectus skriver på sin svenska hemsida att man valt Sverige av flera skäl. Ett är det nordiska klimatet med snö och is där transportsystemet får bekänna färg. Ett annat skäl är att Sverige har ett internationellt erkänt organ för typgodkännande av nya spårfordon. Det är Svenska Järnvägsstyrelsen som ska kontrollera om de tekniska lösningarna uppfyller gällande normer och säkerhetskrav.

Banan kommer att bli 400 lång med en nedförs- och en uppförsbacke och banan går 2,5 meter upp i luften, vilande på stolpar. 100 miljoner kronor satsas på provdriften som löper över flera år. Provdriften beräknas starta i vår.