Hör några rop och glädjetjut från gatan och tittar ut genom fönstret.
Fem killar och tjejer i 9–10-årsåldern spelar landbandy på den biltomma parkeringen. Jackor, mössor och en läskedrycksflaska är målstolpar.
”Måååål!” ropar en av killarna, men går efter lite diskussion med på att bollen träffat rakt på flaskan och därför ska ses som stolpträff.
De lirar i knappt en timme, och mer behövs inte för att visa att spontanidrotten lever.
I vilken omfattning är oklart, men den är i alla fall fortfarande vid liv – tack och lov.













