De senaste månaderna har bjudit på en del sorgliga nyheter avseende den antisemitism som – i synnerhet efter Hamas attack på Israel den 7 oktober 2023 – vuxit sig allt bredare och normaliserats. Från demonstrationer på våra gator och torg via akademi och medier till våra högre utbildningsinstitutioner har olika uttryck för antisemitism blivit allt vanligare.

Det här fenomenet, som jag delvis beskrivit i min senaste bok ”Tunnelseende. Israel, Hamas, Iran och kriget om verkligheten”, (Nopolar Publishing, 2026), är inte unikt för Sverige. Men i vårt land har antisemitism traditionellt varit något som vi associerar med extremhögern och rörelser som till exempel Nordiska motståndsrörelsen. Men som jag skriver i min bok är det den politiska vänstern och olika muslimska organisationer och rörelser som stått för den absoluta majoriteten av antisemitiska attacker de senaste åren, även före den 7 oktober 2023.

Bara de senaste veckorna har flera uppmärksammade fall lyfts fram av organisationer som Doku.nu och olika medieaktörer som Expressen, Kvartal och Fokus. Trots envisa försök att ”byta fokus” har frågan bitit sig fast, och i synnerhet Vänsterpartiets ledare (och andra företrädare för V) har ständigt konfronterats om den ena skandalen efter den andra. Det rör sig om allt från kandidater på regionala och kommunala listor till riksdagsledamöter som, utan att kolla källor, skrivit stödbrev till terrordömda mördare.