loadingGalileobyggnaden, ECB:s nya hemvist i Frankfurt i Tyskland. Centralbanker var nettosäljare av guld under 21 år, men från 2010 började de i stället att ackumulera guld igen. Foto: ECB
Ekonomi & Näringsliv | Krönika

Fortfarande liv i den barbariska reliken

Galileobyggnaden, ECB:s nya hemvist i Frankfurt i Tyskland. Centralbanker var nettosäljare av guld under 21 år, men från 2010 började de i stället att ackumulera guld igen. Foto: ECB
Fredrik Svahn
Fredrik Svahn

Guld har länge avfärdats som en ”barbarisk relik”. Ändå har priset stigit kraftigt de senaste åren. När inflation, geopolitisk oro och minskat förtroende för valutor skakar världsekonomin söker sig både centralbanker och investerare åter till den äldsta av tillgångar – men varför just nu?

Konsensus bland ekonomer är sedan länge att guldmyntfoten är passé, en omodern kuriositet. Även guld som tillgång eller investering ses av många ekonomer och finansexperter som något onödigt, ibland till och med suspekt. Men de senaste åren har guld stigit dramatiskt i pris. Varför har detta skett när så många ekonomer så länge har försökt förvisa dessa livlösa mineraler till skamvrån?

John Maynard Keynes, den mest inflytelserike ekonomen under 1900-talet, kallade den klassiska guldmyntfoten, då valutor definierades i termer av vikt i guld, för en barbarisk relik i sin bok ”A tract on monetary reform” från 1923. Han skrev i kölvattnet av första världskriget, då de västliga ekonomierna upplevde brant prisinflation efter att ha låtit sedeltryckandet eskalera för att betala för krigskostnaderna. I USA och Keynes hemland Storbritannien följdes det av brant prisdeflation under 1920–1921 i omställningen till en fredsekonomi, och för Storbritanniens del på grund av en strävan att återknyta valutan till den guldparitet som gällde innan kriget. Dessa problem berodde inte på guldmyntfoten utan på att man avvikit från den.

Fredrik Svahn
Fredrik Svahn
Teknologie doktor
Feedback

Mest lästa

Nyhetstips

Har du tips på något vi borde skriva om? Skicka till es.semithcope@spit

Epoch Times Podcasts

loadingGalileobyggnaden, ECB:s nya hemvist i Frankfurt i Tyskland. Centralbanker var nettosäljare av guld under 21 år, men från 2010 började de i stället att ackumulera guld igen. Foto: ECB
Ekonomi & Näringsliv | Krönika

Fortfarande liv i den barbariska reliken

Galileobyggnaden, ECB:s nya hemvist i Frankfurt i Tyskland. Centralbanker var nettosäljare av guld under 21 år, men från 2010 började de i stället att ackumulera guld igen. Foto: ECB
Fredrik Svahn
Fredrik Svahn

Guld har länge avfärdats som en ”barbarisk relik”. Ändå har priset stigit kraftigt de senaste åren. När inflation, geopolitisk oro och minskat förtroende för valutor skakar världsekonomin söker sig både centralbanker och investerare åter till den äldsta av tillgångar – men varför just nu?

Konsensus bland ekonomer är sedan länge att guldmyntfoten är passé, en omodern kuriositet. Även guld som tillgång eller investering ses av många ekonomer och finansexperter som något onödigt, ibland till och med suspekt. Men de senaste åren har guld stigit dramatiskt i pris. Varför har detta skett när så många ekonomer så länge har försökt förvisa dessa livlösa mineraler till skamvrån?

John Maynard Keynes, den mest inflytelserike ekonomen under 1900-talet, kallade den klassiska guldmyntfoten, då valutor definierades i termer av vikt i guld, för en barbarisk relik i sin bok ”A tract on monetary reform” från 1923. Han skrev i kölvattnet av första världskriget, då de västliga ekonomierna upplevde brant prisinflation efter att ha låtit sedeltryckandet eskalera för att betala för krigskostnaderna. I USA och Keynes hemland Storbritannien följdes det av brant prisdeflation under 1920–1921 i omställningen till en fredsekonomi, och för Storbritanniens del på grund av en strävan att återknyta valutan till den guldparitet som gällde innan kriget. Dessa problem berodde inte på guldmyntfoten utan på att man avvikit från den.

Fredrik Svahn
Fredrik Svahn
Teknologie doktor
Feedback

Epoch Times Podcasts

Svenska Epoch Times

Publisher / VD / ansvarig utgivare
Vasilios Zoupounidis
Ställföreträdande ansvarig utgivare
Aron Lamm
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times AB
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times AB 2026