Första kvinnan med tankestyrd protes
Claudia Mitchell demonstrerar funktionen i sin ”robotarm” under en presskonferens i Washington i september. Mitchell är den första kvinnliga användaren av en ”tankekontrollerad robotarm”, en avancerad protes som utvecklats av Chicagos rehabiliteringsinstitut. (Foto: Win McNamee/Getty Images)


Den första kvinnan med en tankekontrollerad protes demonstrerade dess rörelse på en presskonferens den 14 september. Chicagos rehabiliteringsinstitut (RIC) utsåg Claudia Mitchell, 26, till den första kvinnan att dra nytta av institutets teknologi för robotarmar. Till skillnad från muskelkontrollerade proteser kan robotarmen kontrolleras av hjärnan på liknande sätt som en människoarm kontrolleras.

På presskonferensen där det lyckosamma utfallet för Mitchell tillkännagavs hyllade Dr Michael Weinrich på Nationella hälsoinstitutet (NIH) det man uppnått genom tekniken.

– Dr Kuikens tillvägagångssätt ger en aldrig förut skådad kontroll för dessa individer… vad viktigt är så rapporterar ofta patienterna att denna kontroll känns mycket naturlig. Det här är något helt nytt inom tankestyrda armproteser.

Todd Kuiken, läkare och filosofie doktor på RIC:s neurologiska center för bionisk medicin, har arbetat tillsammans med ett forskarteam för att utveckla teknologin med robotarmar. Forskningen stöds av bidrag från NIH.

Claudia Mitchell förlorade sin vänstra arm i en motorcykelolycka 2004. I augusti 2005 opererades hon och fick robotarmen samt utrustades med den tankekontrollerade protesen kort därefter. Hon hade tidigare använt en armprotes men enkelheten i användningen av robotarmen förändrade hennes liv. Armen gör det möjligt för henne att utföra vardagssysslor som att tvätta, öppna burkar och att skära grönsaker.

Att ha återfått en fungerande arm och att vara en del av de teknologiska pionjärerna har:

– …hjälpt till att komma över de känslomässiga svårigheterna jag hade som var kopplade till amputeringen, säger Mitchell.

Det har varit spännande för henne att ha återfått oberoendet med hjälp av robotarmen.

Mitchell fick kännedom om robotarmen när hon läste en artikel om Jesse Sullivan i Popular Science. Jesse Sullivan var den förste som fick en robotarm. När hon gjorde efterforskningar om robotarmen kontaktade hon dess utvecklare, Dr Kuiken. Mitchell bjöds då in till Chicago för att utvärderas och man kom fram till att hon var en bra kandidat.

Dr Kuikens teknik utnyttjar levande armnerver som skärs av i axeln. Trots att armen har amputerats fungerar fortfarande resten av armnerverna som leder till hjärnan. Dessa kvarvarande nerver leds vid operationen om till muskelvävnad i bröstet. Detta kallas målinriktad omnervning. Muskeln som nerverna placeras i förstärker signalen som kommer från hjärnan genom nerverna. Nerverna placeras i muskeln enbart för att förstärka signalen. Muskeln drar ihop sig i enlighet med den signal som sänts ut från hjärnan. Den muskelförstärkta signalen kan sedan detekteras av elektroder utanför huden och skickas till protesen.

Den förste som fick en robotarm, Jesse Sullivan, var också närvarande vid tillkännagivandet. Han berättade om hur lik protesens rörelse är den naturliga rörelsen.

– Det är inte så okomplicerat som det en gång var, men det är lika lätt som det en gång var. Man står inte där och tänker, ’sträck ut, dra tillbaka’, man gör det bara, sade han och demonstrerade sin lättrörlighet.

– Jag tänker bara att jag vill öppna min hand och så gör den det. Jag vill att min armbåge ska tas ned och så gör den det. Allt jag behöver göra är att tänka på det, sade Mitchell.

När nu vardagssysslorna har blivit lättare med den nya protesen kan Mitchell lägga mer tid på sin passion: USA:s marinkår. Trots att hon inte längre är i tjänst är Mitchell fortfarande inblandad i marinkåren genom organisationerna Young Marines och Marines Helping Marines. Hon besöker regelbundet militärer som amputerats vid National Naval and Walter Reed Army Medical Centers för att dela med sig av sin tacksamhet och sitt hopp med trupperna som återvänt från Irak och Afghanistan.

Så många som 50 000 människor förlorar en arm eller ett ben i USA. En stor andel av dessa är militärer som återvänder från stridsuppdrag.

– Så vårt mål är att återupprätta funktioner, att förbättra liven för människor som blivit av med armar eller ben. Jag ser det som en stor ära att kunna tjäna mitt lands individer med handikapp runt om i världen. Ytterligare fem män och en kvinna har redan försetts med robotarmteknologin, sade Dr Kuiken

Dr Kuiken erkänner att hans bedrift fortfarande är ganska långt ifrån att återskapa handen på det sätt som naturen skapat den.

– Jag vill lägga till lite ödmjukhet här också, sade Dr Kuiken, höll upp sin hand och fortsatte:

– Det här är det mest otroliga instrumentet i universum, människohanden, beträffande dess styrka, dess skicklighet, dess känsla, dess effektivitet. Det vi försöker göra är att återskapa funktionen och vi har lång väg att vandra. Det handlar bara om att återskapa en del av det som förlorats.

I framtiden hoppas Dr Kuiken göra det möjlighet för dem med proteser att känna värme och kyla, liksom tryck. Han hoppas också utveckla tankekontrollerade benproteser.

Chicagos rehabiliteringsinstitut är ett stort rehabiliteringssjukhus som fungerar och arbetar för att förbättra livet för patienter med handikapp.

Översatt från: http://www.theepochtimes.com/news/6-9-18/46083.html