Vardagen lunkar på, men där den ene lever obehindrat kämpar den andre för att passa in. Det är högläsning i klassrummet, och en flicka bävar inför sin tur. Sida vid sida, harmoni och disharmoni.
Jag minns hur jag räknade eleverna framför mig när vi skulle läsa högt i klassrummet. Om läraren följde bänkraderna kunde jag räkna ut vilket stycke som skulle bli mitt och öva på det i förväg. Om läraren valde slumpmässigt återstod bara att vänta med en klump i magen.
För andra var högläsningen ett odramatiskt inslag i skoldagen. För mig var den ett tillfälle då mina svårigheter blev synliga för alla.













