Västländerna befinner sig i en svår situation, särskilt de i Västeuropa. I åratal har EU försökt balansera relationer kring handel, diplomati och militär med både USA och Kina. Man välkomnade kinesiska investeringar och export samtidigt som man förlitade sig på USA för försvar, finans och högteknologi. Nu blir den balansen allt svårare att upprätthålla.
På ena sidan finns USA:s tullar och Trumps påtryckningar att anpassa sig till amerikansk politik. På andra sidan finns Kinas dominans inom tillverkningsindustrin, för närvarande oumbärlig för stora delar av den utvecklade världen. Det inkluderar strategiska sällsynta jordartsmetaller och monopol (eller nästintill) på avgörande leveranskedjor för EU:s ekonomi.
Naturligtvis finns också frestelsen med Kinas mytomspunna ”öppna” marknad, som många västerländska företag hävdar inte alls är öppen. Europeiska företag har ofta följt Pekings regler – joint ventures, påtvingade tekniköverföringar, konkurrensstörande subventioner och andra fientliga politiska åtgärder – eftersom Kina är så stort och lönsamt.
