I ”Den totala förståelsen” tar Peter Glas ett helhetsgrepp på Leonardo da Vincis gärning. Med hjälp av Leonardos anteckningar ges en bild av hans konst, forskning och filosofi. Det är en bok som blottlägger grunden till da Vincis genialitet, men som ibland förlorar sig i avstickare.

I sin tredje bok om Leonardo da Vinci menar Peter Glas att vi i dennes anteckningar kan finna en heltäckande filosofisk åskådning om människan och världen. Eftersom Leonardos bevarade anteckningar, på cirka 6 000 sidor, är ostrukturerade har det varit svårt att få syn på denna helhet. För att närma sig sitt ämne utgår Glas i huvudsak från primärkällorna, något som kan tyckas vara en självklarhet men som dessvärre inte alltid är fallet i Leonardo-biografier.

Blandningen av gedigenhet och brist på struktur kan sammanfatta Leonardo men även peka på problem i ”Den totala förståelsen”. Glas vill långsamt skriva sig fram till sitt ämne, något som fungerar väl när han skriver om Leonardos konstverk, ritningar till uppfinningar och naturvetenskapliga observationer, men som blir ett problem när Glas ska testa att vara lika företagsam som den store konstnären – som när han åker till ett slakteri för att hämta grisögon som han sedan forskar på. En exkurs som snarare passar som stoff till någon lättsam tv-dokumentär än i en bok med större anspråk.