Mycket av den offentliga USA-analysen präglades länge mer av affekt än av eftertanke. Tonläget var högt, slutsatserna tvärsäkra och behovet av moralisk markering tycktes ofta väga tyngre än viljan att förstå.
Under de senaste veckorna verkar dock något ha förändrats. För den som följt den dagliga rapporteringen är det svårt att inte lägga märke till det. Kritiken har inte försvunnit, men den har förlorat något av sin tidigare självklarhet. Formuleringarna är mer försiktiga, säkerheten mindre kategorisk. Frågor som tidigare avfärdades instinktivt behandlas nu med större skärpa.
Det gäller inte minst frågor som länge betraktades som otillåtna eller politiskt laddade att ens formulera öppet: gränsers betydelse, Europas försvarsförmåga, energipolitikens konsekvenser, migrationspolitikens långsiktiga effekter och balansen mellan nationellt ansvar och internationella åtaganden.











