I den femte delen av artikelserien om de politiska ideologierna undersöker vi socialismen genom att titta på tre av idétraditionens mest klassiska skrifter. Det är en ideologi som växte fram ur industrialiseringens misär och vars problembeskrivning är högaktuell, även om dess världsbild och lösningar många gånger har orsakat stor förödelse.
När industrialiseringen utvecklades väcktes tankar om att den kunde leda till att livet skulle bli mer glädjerikt och mindre mödosamt för det stora flertalet. Man kunde dock snart konstatera att den ledde till motsatsen. Många arbetade mellan 12 och 16 timmar per dygn, i ohälsosam luft och med farliga maskiner. Klockan blev herre över människornas liv och hemmet förvandlades till en liten sovplats där man väntade på nästa arbetspass. Lönen räckte knappt till mat och hyra. Bondgården med sin enhet var utbytt mot fabriken där alla i familjen var underkastade samma villkor. Även kvinnor och barn lönearbetade, i regel för ännu lägre löner än männen.
I takt med att dessa omänskliga villkor blev en verklighet i allt fler europeiska länder uppkom frågan om vad det hade blivit av liberalismens mål om frihet, jämlikhet och broderskap. Var inte ojämlikheten värre än någonsin? Om liberalismen var jämlikhetssträvan i feodalismen blev socialismen till samma mekanism i industrialismen. Ursprungligen var socialismen utopisk och framför allt verksam i Storbritannien och Frankrike.











