Friedrich de la Motte Fouqué var en av de mest tongivande författarna under den tidiga tyska romantiken. I dag är det inte många som läser honom, men det inflytande han har haft på senare litteratur är påtagligt. Verk som ”Undine” eller den sedelärande berättelsen ”Galgmannen” kan ännu i dag läsas med stor behållning.
Friedrich de la Motte Fouqué (1777–1843) fick stor betydelse i början av sin författarkarriär, inte bara i hemlandet Tyskland utan även i Skandinavien. Hans texter översattes tidigt till svenska. Anledningen till den svenska framgången var att det svenska litterära klimatet vid tiden för romantikens genombrott var ytterst mottagligt för en författare som Fouqué.
Den svenska romantiken kretsade kring Götiska förbundet, med kulturpersonligheter som Geijer och Atterbom i spetsen. Deras intresse för tysken Fouqué hade inte bara sin grund i att Tyskland var den tidens litterära och filosofiska kulturcentrum och att den tyska kultursfären hade samma intresse för medeltiden, riddarideal, folksagor och naturmystik – i Fouqués författarskap fanns dessutom, liksom inom den götiska rörelsen, ett djupt intresse för nordisk mytologi och forntid. Ett exempel på detta är läsdramat och trilogin ”Der Held des Nordens” (Nordens hjälte).












